Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händer, och till sin stora förundran förmådde han ej
allenast lyfta den, utan ock svänga ikring med densamma. Han
ställer stången i vrån; går till sin grötgryta, rörer flitigt i
den, men under detsamma äter af gröten tills han blef väl
mätt, då sätter han sig ned och tager som Skånsk bonde
sin gröthvila. Åter försöker han jernstangen, och då kunde
han lika så lätt och färdigt handtera den, som en stång
eller stake af trä; hvarpå, när trollet kom hem, Sven
Fielding med denna jernstang ger det sin bane, tager stången
och grötgrytan med sig och går hem. Denna gryta skall
vara den koppargryta som fanns i högen vid Selufskog.
Stången åler den stålstang han brukade i sina envigen och med
hvilken han dödade ett troll i Tyskland, hvarom
kämpevisan förmäler. Ättehögarna vid Råus fingo af denna händelse
namn af gröthögarne. Sven Fielding blef snart känd för sin
styrka, han blef en sventjenare i Konungens hof
på Helsingborg, samt gjorde sig slutligen genom sin mandom och
ridderliga gerningar fortjent att blifva Slottsherre derstädes.
Sådan är sägen om honom här å orten, och håller jag
onödigt anföra flera orimliga och vidskepliga berättelser om
honom, som allmogen härstädes än i dag veta att förtälja.
Den gamla kämpevisan om honom är diktad i anledning
af ett hans envig i Tyskland under sin pilgrimsresa till Rom.
Sven Fielding lofver sig en Pelegrims gang
Alt intill Rom at gange.
Jeg ser det paa Eders Skiorte smaa
Hun er met röde Guld feste,
At J er Kongen af Dannemark,
Thi ville J vide vort beste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
