Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 DEN OGIFTA QVINNAN.
följd af mera jemnmått i begåfning torde de äfven hafva min-
dre behof af dettas andliga uppfostran. Qvinnans hemkärlek,
sparsamhet och praktiska fyndighet sätta henne i stånd att,
äfven med de torftigaste hjelpmedel, bilda sig ett eget hem;
och befinnes detta omöjligt, sluter hon sig vanligen till an-
dra familjekretsar. Med dessa praktiska egenskaper förenar
hon äfven några hjertats, hvilka i detta hänseende äro lika
vigtiga. Af naturen deltagande och öm, eger hon en anslut-
ningsförmåga, ett hängifvenhetsbehof, som räddar henne un-
dan det för alla ädlare känslor så förderfliga isolerings-syste-
met; det hemlösa, .hjertlösa, sjelftillräckliga, sjelfförtärande en-
samhets-tillståndet, hvilket utgör en bland de farligaste följ-
derna af vår tids utpreglade individualism. Erfarenheten vi-
sar, att qvinnan sällan är i saknad af uppfostrande beröring
med andra menniskor samt utvecklande medkänsla i deras sor-
ger och fröjder. Med tyska folkets djupa uppfattning af qvin-
nans kallelse för hemmet har D:r G. Schönberg ! framstält det be-
hjertausvärda förslaget: att söka i form af samfund eller förenin-
gar organisera de ogifta qvinnornas arbete för att derigenom
bereda dem ett slags artificiela hem till ersättning för familje-
hemmet. Genom egna och andras bemödanden skulle under
normala förhållanden ogifta qvinnor vanligen lyckas förskaffa
sig något surrogat för eget hem och derigenom undgå de vär-
sta olycksföljderna af sin isolerade samhällsställving.
Svårt dock ej omöjligt blir att öfvervinna den missakt-
ning för »gamla flickor», som nutiden tagit i arf efter den
förflutna, då till och med vår ädle Franzén kunde instämma
i sin tidsålders hån och sjunga:
»Rosorna i hymens bädd
Taggar ha, som sticka,
Värre dock, att tvär och hädd
. Gråna bort som Flicka».
I romaner och dramer hafva, gamla giftaslystna tanter och
guvernanter varit häfdvunna och stående typer för drift och åt-
löje. I Tyskland är, som vi sett, fördomen mot ogifta qvinnor
ännu allmän. Så t. ex. anför man, ej som bevis på sam-
hällets orättvisa utan på qvinnans obetydlighet, att hon
! pDie Frauenfrager, Basel 1872, sid. 31.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
