Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. UTVECKLINGSLÄRAN OCH SOCIALISMEN - 10. Den sociala utvecklingen och den individuella friheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trygghet samt påvisar detta måls positiva, matematiska
visshet i ersättandet af den individuella egendomen till
produktionsmedlen genom egendomsgemenskap; men
därmed vill den ingalunda undanrödja alla verkligt
nyttiga och fruktbara fördelar af den nuvarande
civilisationen och dess föregångare.
Man må t. ex. betrakta följande karaktäristiska
faktum: uppfinningen af otaliga industriella maskiner
och landtbruksmaskiner, detta vetenskapens snillrika
tillämpande på naturkrafternas omsättning, som i och
för sig blott borde vara till välsignelse, då det ju höjer
det mänskliga arbetet från förnedringen af djurisk plåga
till människovärde — denna uppfinning är i dag såväl
som förr förbunden med elände och undergång för
tusenden af arbetare, hvilka reduktionen af mänsklig
arbetskraft, förorsakad af maskiners användande,
oundvikligen fördömer till arbetslöshetens kval eller till en
minimilön, som just räcker till att rädda dem från att
svälta ihjäl.
Dessa olyckliga varelsers första instinktartade
reaktion var, och är gång efter annan, förstörande af
maskinerna, hvilka de förbanna såsom orsaker till deras
oförtjänta och hjärtlösa prisgifvande.
Maskinernas förstörande vore dock sannerligen
endast ett återvändande till barbariet; och socialismen,
som utgör en högre fas i den mänskliga civilisationen,
önskar minst af allt att vända tillbaka till barbariet.
Men endast socialismen kan gifva en lösning på denna
smärtsamma fråga, som den ekonomiska individualismen
icke kan lösa, hvilken, följande kapitalismens behof,
ständigt inför nya och åter nya maskiner. Frågans
lösning består däri, att maskinerna blifva social
kollektivegendom; hafva de en gång blifvit det, så komma
de lekniska framstegen blott att verka därhän att
minska arbetstiden och muskelarbetet, som kräfves för
skapandet af en viss mängd lifsförnödenheter, och att,
om på så sätt arbetarens arbetsansträngningar minskas,
tillerkännes honom en allt högre och en människa värdig
tillvaro. Delvis har man redan uppnått detta resultat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
