Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. UTVECKLINGSLÄRAN OCH SOCIALISMEN - 10. Den sociala utvecklingen och den individuella friheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emedan den skulle till grund för den samhälleliga
ordningen lägga en princip, som ej kräfde, utan förnekade
individens autonomi. I fall den likväl uppställer
individualistiska tankar, som strida med dess egen princip,
så ändrar den därmed ingalunda sin natur och upphör
ej att vara socialism, utan visar endast, att den icke
kan lefva utan motsägelse.
Om socialismen icke blott medgifver, utan t. o. m.
vidgar och genom motsvarande existensvilkor tryggar
hvarje individs utveckling och sjelfhäfdelse, så förnekar
den ej därmed sin princip; tvärtom kan den såsom
civilisationens näst sista fas icke rödja ur vägen eller
undertrycka något verkligt lifskraftigt, det vill säga
något som är förenligt med socialismen, af det som
tidigare utvecklingsskeden hafva skapat. Liksom den
socialistiska kosmopolitismen ej bildar någon motsats
till patriotismen, hvars berättigade kärna socialismen
erkänner, sedan den frånskilt alla öfverdrifter, så gör
den icke heller sig skyldig till motsägelser, då den
skyddar och vårdar individualismens lifskraftiga del, och
blott aflägsnar dess patologiska företeelser; dessa måste
den visserligen bekämpa, ty i våra dagars samhällskropp
äro 90 °/o af dess celler dömda till blodbrist och 10 %
till sjuklig blodfullhet och gödning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
