Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. UTVECKLINGSLÄRAN OCH SOCIALISMEN - 11. Utveckling, revolution och omstörtning. Socialism och anarkism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörda makt, när de icke mera tro, att de en vacker
dag skola uppvakna i framtidsstaten, sedan de 364 dagar
på året varit loja och likgiltiga samt på den 365:te
dagen hafva slagit sig tillsammans till en revolt eller
till ett angrepp mot enskilda personer.
Sådana tankar äro öfverensstämmande med en
spelarepsykologi, enligt hvilken arbetarne och de andra
förtryckta klasserna fördomsfullt hoppas på den dag,
då de skola vinna den stora revolutionslotten, liksom
manna en vacker dag regnade ned öfver Israels barn.
Den vetenskapliga socialismen visar på
utvecklingslärans grundval, huru mycket mindre verksamma
förändringens skilda medel blifva, ju våldsammare de äro.
Just därför att det är fråga om en förändring af hela
samhället i dess ekonomiska grund och därmed tillika i
dess sedliga, juridiska och offentliga institutioner, just
därför skall den förvandlingsprocess blifva den
verksammaste, som enligt sitt väsen är mest social och
minst individuel. De individualistiska partierna handla
personligt äfven i sin dagliga strid; socialismen däremot
är ock i denna kollektivistisk, emedan den ej gör någon
enskild individ, utan hela samhället ansvarigt för tingens
nuvarande tillstånd. För den skull ser den ej heller i
människokärlek och välgörenhet, som dock, hur välmenad
den än må vara, blott sträcker sig till enskilda personer,
något botemedel; ett sådant kan blott vara att finna i
en egendomens kollektivistiska form.
På det rent politiska fältet är det nog med att
aflägsna en enda, t. ex. att landsförvisa en Napoleon
den tredje eller en Dom Pedro, för att upprätta en
republik. Men ett så ytligt tillvägagående förslår icke
med hänsyn till den sociala frågan; och de franska eller
nordamerikanska republikerna äro såsom sådana ej heller
socialt mindre borgerliga än den italienska monarkien
eller det tyska kejsardömet, ty trots all formellpolitisk
skilnad befinna de sig alla på samma social-ekonomiska
stadium.
Därför äro evolution och revolution, som endast och
allenast äro sociala rörelser, också verksamma i och för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
