Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. SOCIOLOGI OCH SOCIALISM - 13. Marx tillämpar Spencers och Darwins läror. Konservativa och socialister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla eller med lust för det nya, likasom man födes
med målaretalang eller med fallenhet för kirurgi.
Socialisterna känna för den skull hvarken förakt för eller
agg till de uppriktiga representanterna för en af de
konservativa fraktionerna, hur hänsynslöst dessa än
bekämpa deras idéer. Om en socialist någon gång
uppträder intolerant eller sårande, så är han blott offer
för momentan uppretning eller för ett koleriskt
temperament eller för ett utan jämvikt samt därför
ursäktad.
Däremot väcker det medlidande att se, hur vissa
konservativa, ”unga till åren, men gubbar till sina
åsikter” — ty ett konservativt tänkesätt hos en ung
man är antingen tecken på lycksökeri eller på psykisk
svaghet, — antaga en högdragen och nästan nedlåtande
min gent emot socialisterna, som de i bästa fall betrakta
såsom urspårade; därvid betänka de icke, att äldre
personer i de flesta fall äro konservativa, men att en ung
man af konservativ läggning — med få undantag —
blott är en egoist, som fruktar att mista det behagliga
dagdrifvarelifvet, hvartill han är född, eller att förlora
den goda mat, som han så bekvämt träffar på i den
för de rätt-troende städse fulla köttgrytan. Om sådana
personer icke äro mikrocephaler, d. v. s. om de icke
hafva en alltför liten hufvudskål, så hafva de för visso
ett alltför litet hjärta. Men socialisten, som, om han
öppet uttalar sina åsikter, har intet att vinna men allt
att förlora, kan emot denna egoism uppställa sin
oegennyttiga altruisms hela öfverlägsenhet, framför allt om
han trots sin adliga eller borgerliga härkomst föraktar
den behagliga sysslolöshetens lockelser, för att göra de
olyckligas och de förtrycktas sak till sin.
Men, heter det, ”dessa socialistiska storborgare”
jaga ju blott efter popularitet. Nå, det vore i alla fall
en besynnerlig egoism, som skulle föredraga den
socialistiska idealismen framför den borgerliga liberalismen
med dess väl aflönade platser och hastiga karrier, blott
af begär efter popularitet, som han kunde nå vida lättare
med andra, mycket mindre komprometterande medel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
