- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
49

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SKYDDSFRUN. Bild ur det moderna Stockholmslifvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vinnan skulle svara mig, enfaldiga stackare, med att
examinera mig om min tro.

— Ja, då trodde ni mycket orätt, och för dem,
som inte vilja omfatta vårt kristliga åskådningssätt,
ha vi inte något arbete att lemna.

— Men, om jag nu säger grefvinnan, att jag
lider den mest hjertslitande nöd, och att jag vill
arbeta i stället för att sälja mig, kan jag då inte få tro
hvad jag vill, och kan inte barmhertigheten nöja sig
med att veta sig hafva räddat en medmenniska från
förtviflan?

— Vår barmhertighet är högre än så, den vill
först och främst rädda själar — kroppens nöd ensamt
fästa vi oss icke vid i främsta rummet. Kom igen
när ni hunnit bli ödmjuk och troende och sant
botfärdig, och jag skall se till hvad jag kan göra för er.

— Men fru grefvinna, Gud sjelf–-

— Ja, nu har jag inte tid med er längre, —
afbröt grefvinnan med iskallt lugn, — det fins andra
lidande som vänta. Ni kan ju lemna mig er adress,

så få vi se — längre fram–adjö, adjö! —Jenny,

följ med henne ut i farstun och skrif upp adressen.

— Ja, men hennes nåd, de andra? — påminde
kammarj ungfrun.

— Om grefvinnan tillåter, så skall jag skrifva
upp hennes adress! — sade Annie hastigt och
skyndade upp från sin plats, nära att qväfvas af återhållen
sinnesrörelse, — säg mig den här borta vid dörren, —
fortsatte hon till den bleka qvinnan, i det hon tog
upp sin annotationsbok ur fickan — och jag skall
hvarken glömma er eller fråga efter er tro! —tilläde
hon saktare, i det hon, uppfyld af ömt medlidande,
drog henne med sig bort till dörren.

Den unga kvinnan såg på henne med en
tacksam, tårfyld blick och nämde hastigt sin adress, ett
lågt husnummer på en af de aflägsnaste bakgatorna
i församlingen.

— Ni skall få höra af mig, stackars kvinna! —
Frän gator och skär. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free