- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
116

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Han brukar kunna det, när det behöfs! —
svarade denne långsamt och vände sig för att gå, i
det han vänligt hälsade på de kringstående med ett:

— adjö nu, god’ vänner och tack för i dag! —
hvarpå han och klockaren följdes åt utåt landsvägen och
ner åt prestgården till. Knapt hade de försvunnit
utom synhåll bakom staketet, förrän Lars Erson
närmade sig den blinda, som återtagit sin plats under
trädet, och sade med butter vänlighet, i det han slog
henne på axeln:

— Kom du hem med mej nu, Stina, och tag
flickungen me’ dej! Ni kan rätt så godt bli der med
en gång!

— Gu’ signe er, kära fader Lars! — stammade
den blinda, i det hon steg upp, och flickungen fattade
helt plötsligt gubbens hand och kysste den häftigt, i
det hon tittade upp på den gamle och hviskade
smekande:

— Tack, snälle morbror Lars! Jag ska’ vara så
lydig, så!

— Ska’ du ock? — svarade Lars, i det han såg
på henne tillbaka med en hos honom ovanligt blid
blick; — åhja, det blir fäll bra med det!

Derpå fattade han med sin ena hand den blindas
och med den andra barnets händer och gick med
långsamma, fasta steg förbi sonen, sonhustrun och de
andra, som skockat sig i en tät grupp utanför
sockenstugans trappa. Han kastade en skarp och bitande
blick på dem och ärnade just styra stegen förbi dem,
då Magnus, som stod främst i gruppen, hånande
utbrast:

— Det ä’ ett snyggt följe I har lagt er te’ med, far!

— Håja, — genmälde gubben, i det han
stannade midt framför honom, — inrope’ va’ fäll inte^så
värst dåligt, eftersom du ä’ så afundsjuk på’t!

— I måtte allt ha’ tagit unnan bra mycket mer
än jag vet åf för te’ kunna slå på så der stort! —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free