- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
170

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Åh, jag vet nog hvar jag har hylla’! —
svarade Stina, i det hon försigtigt stälde upp bunken.

— Hvad ä’ det som står der? — skrek Slanken
plötsligt, under det att det blixtrade till i ögat på
honom — en putell?

— Det ä’ ingenting i’n! — sade Stina hastigt
och ville ha’ igen dörren.

— Ä’ du så säker på det? — frågade Slanken
misstroget och begärligt, i det han ville hindra henne.

— Ja, han sa’ i går att det har vuri’ bomolja
i’n! — svarade Stina, i det hon stängde dörren och
gick tillbaka till bordet, der hon på nytt satte sig vid
spinnrocken; — Tänker du vänta på’n? — frågade
hon sedan efter en paus.

— Ja, — svarade Slanken, i det han följde med
till bordet, men sneglade oupphörligt öfver axeln efter
skåpet, — jag har några aborrpinnar i korgen. Tror
du han vill ha’ dom?

— Det vill han nog! — sade den blinda, och
till-lade efter en ny paus: — sätt dig då me’n du väntar!

Slanken satte sig på bänken vid bordet, med
ryggen mot spisen och ögonen envist fästade på skåpet.
Han tycktes öfverlägga med sig sjelf, och det for ett
listigt drag öfver hans slappa ansigte, när han efter
en stund frågade:

Ä’ det sant som di säjer, att du hör lika bra
med örona, som en ann’ kan si med ögena, Stina? —
och han betraktade med allt större begär skåpdörren,
medan han på samma gång sakta reste sig från
bänken der han satt.

— Åhja, det ena får fäll hjälpa det andra! —
menade Stina, i det hon lyssnade uppmärksammare
än förut.

— Kan du höra nu, att jag reser på mej och
går bort te’ dörrn efter korgen? — frågade den
rödhårige ånyo, i det han med slingrande steg sköt af
framåt dörren och kastade en slug blick bakom sig
på den blinda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free