Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som så, att om samvete vakna’ en gång, så skulle
han ta’ hand 0111’ena och inte låta’na bli’ en så’n
stackare som hennes mor. Och när jag nu tänker på
— Hur ä’ det körkherrn? — af bröt hon sig sjelf
ångestfullt och lutade sig fram emot honom med
knäpta händer, — plär inte stolli’heten gå igen på
barna’, säjer di?
— Ofta nog kan det vara fallet, kära Stina! —
svarade kyrkoherden långsamt; — men långt ifrån
alltid! Herrans vägar äro outransakliga, och ofta nog
kan ett sådant stackars barn bli’ bättre utrustadt både
på hufvudets och hjertats vägnar, än de som ha’ de
bästa och hederligaste menniskor till fäder.
— Gu’ signe körkherrn för di ordena! — Ja, nu
vet körkherrn hur det ä’ och nu käns det liksom
lite’ lättare för bröste’, se’n jag fått skrifta mej för
en go’ menniska och en herrans tjänare. Men låt för
guds skull aldrig nå’n menniska få veta, och allra
minst han — —
— Hos mig är ert förtroende i säkert förvar; —
svarade kyrkoherden allvarligt, och återtog efter en
stund, nästan som om han talat till sig sjelf: — ja,
är det nu som jag misstänker, så har här skipats en
rättvisa af orena händer, som — —
— Hvad menar .körkherrn ? — frågade den blinda,
häpen öfver hans ton.
— Det ska’ jag säga er, när jag fått visshet! —
svarade han, i det han tog upp en pappersbit ur
fickan, lindade försigtigt in bunkskärfvan i den och
stoppade den på sig, då dörren i detsamma häftigt
öppnades och gamle Lars skyndade in och utan att
gifva akt på hvilket ovanligt främmande han hade,
genast vände sig till Stina och ropade ännu i dörren:
— Har Johan vuri’ inne någe’, Stina?
— Nej, inte har jag sitt’en, — svarade hon;
— men körkherrn ä’ här!
— God afton, fader Lars! Hur är det med er?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
