- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
198

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hand och tigande mottagit deras tacksägelser, tog upp
sin nötta plånbok ur fickan och tigande som förut,
med darrande händer lade den framför kyrkoherden
på bordet.

Sedan detta var gjordt, styrde han med
stapplande steg hän emot dörren och försvann ur rummet,
utan att akta på kyrkoherdens uppmaning att stanna
kvar till dess penningarne blifvit uppräknade och
beloppet taget till protokolls. Utkommen på gården
gick han direkt fram till den blinda, som satt kvar
på samma ställe som förut, med ena armen omfattande
sitt barn, och med den andra sökande att borttorka
den ena stora tåren efter den andra, som rullade ner
utför hennes gulbleka kinder.

— Kom nu Stina, så gå vi hem! — sade han
tonlöst och tungt, utan att se på henne; men när
hon ingenting svarade, utan endast lät höra en qväfd
snyftning, såg han upp på henne med förvåning, ett
drag liksom af en vaknande ljusning flög öfver det
knotiga, dystra anletet och han frågade sakta, med
en ovan skiftning i stämman:

—- Gråter du öfver honom, du?

— Ja, fader Lars — svarade den blinda, i det
hon ännu hårdare omfattade sitt barn, — jag kan
inte hjälpa att jag gråter öfver honom!

— Du är lycklig, du, som kan gråta! — svarade
gubben och tog hennes hand, hvarefter de alla tre
med tysta och långsamma steg vandrade ut genom
grinden.

När de gingo förbi kyrkogården, sade Lill-Stina
hastigt, i det hon pekade inåt det bortesta hörnet der
de mörka jordhögarne på de nyss igenskoflade
graf-varne stucko af mot grönskan omkring:

— Ser ni, morbror! Magnus och mor Karin är
derinne!

— Nu får di ligga som di har bäddat! —
mumlade gubben med oförsonlig hårdhet i stämman, i det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free