Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tonade dervid särskildt det godmodiga och
förtroende-ingifvande deri; sedan öfvergick han till hans
studenttid och de glada zwyckarne på Förderfvet och Rullan
och Hofvet, och hvad de hette allt, det gamla
Upsala-lifvets fröjdstationer; derpå fäste han sig särskildt
vid den allmänna aktning han tillvunnit sig som vice
borgmästare i en af Sveriges intelligentaste
landsort-samhällen och öfvergick sedan på det ledigaste sätt
till hans nuvarande karrier och den lysande framtid
han antagligen hade att mot^e. Han kunde inte nog
prisa hans vänfasta karaktär, hans fläckfria vandel,
hans upphöjda sinnelag, hans allvarliga sträfvan, som
komplett uteslöt all tanke på lifvets solsidor och den
glada sammanlefnadens sladder, — han gjorde honom,
med ett ord sagdt, så rangerad, så dygdig och så
sträng i sin moral, att alla tre damerna, med fröken
Barrett i spetsen, tyckte att han kunde vara ett
ypperligt ämne till en hederlig farbror, men det mest
olämpliga i verlden till en glödande älskare eller en
företagsam äkta man.
Emellertid dracks skålen med verklig entusiasm,
dertill var ju välfägnaden ståtlig nog, och Pelle fick
nästan tårar i ögonen, när han tackade för den och
påstod att detta var — ta mej fan! — som han uttryckte
sig i brådskan, — den skönaste stund i hans lefnad!
— Och till bevis på det så rusade han opp från
bordet och omfamnade revisorn, hvarvid han slog
omkull en butelj sherry som höll på att komma i knä
på fröken Barrett, hvarför hon också i sin ordning
rusade upp, och som detta togs för ett allmänt
upp-brottstecken, så steg man hastigt upp från bordet och
begaf sig ut på verandan, der kaffet redan var
ser-veradt. Revisorn passade nu på och bjöd armen åt
den unga enkan, medan de andra ännu höllo på och
tackade värden, och på det sättet kommo de först ut,
hvarvid Louise med ett leende, och under det hon
hotade revisorn med fingret, halfviskade i dörren:
— Revisorn var allt bra stygg emot den stackars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
