Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rater hade varit nere i Stockholm ocli sett en
tafvel-exposition. Det var i synnerhet en tatla som slagit
an på honom, det vill säga, på hans sinne för det
komiska, — derför att den var så dålig. I synnerhet
lär luften ha’ varit någonting mirakulöst i den vägen.
Han talade om det der på en nationssexa, och när
någon frågade honom, om den der luften verkligen
var så dålig som han påstod, så svarade han helt
enkelt och lakoniskt: — Den, ja! ja vet ni, det var
en ohygglig luft! Den var värre än Schacks, ni! —
Alla skrattade, och jag rusade hem och grät i smärta
och förödmjukelse! Men jag var ung den tiden och
dum — nu är jag gammal, och nu gråter jag inte
mera! Jag för processer i stället och det är mycket
roligare, och det betalar sig framför allt mycket bättre
än att både gråta och måla!
Under det han berättade detta, hade de kommit
förbi teatern och gingo nu strandvägen framåt på den
lilla gångstigen som går bredvid och högre än
landsvägen. Den unga enkan var i ett besynnerligt
sinnestillstånd, på en gång rädd, tjusad och bländad af
det för henne nya och ovanliga i ett samtal af denna
art; något som hon sannerligen inte var van vid från
den lilla praktiska och prosaiska småstad, i hvilken
hon hittills tillbragt sitt lif. Snart voro de framme
vid den lilla udden på halfva vägen till Sirishof, och
sedan revisorn med en snabb blick förvissat sig om
att bänkarne der voro lediga, föreslog han att de
skulle sätta sig der så att han finge visa henne den
idylliska utsigten.
Fastän den unga enkan hade en instinktlik
känsla af att det kunde ligga någon fara i detta långa
samtal på tu man hand med en nästan obekant
person, hade hon likväl inte styrka att säga nej. Om
det var middagen eller Stockholmsluften eller denna
första beröring med någonting brutet och
disharmoniskt, men just derför så lockande, som fängslade
henne, det kunde hon inte göra sig reda för, och ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
