- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
299

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I EFTERHAND. En kärlekshistoria utan romantik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

efter, så att hon nådde med tåspetsarne ner i
marken, — ond på fullt allvar?

— Ja, det blir jag! Jag fordrar att man
behandlar mig med aktning! — förklarade den unga enkan
med sträng blick, i det hon ansträngde sig att
komma lös.

— Är det någon brist på aktning att man hjelper
er öfver svårigheter? Skulle så vara, så ber jag er
om ursäkt för min djerfhet!

Och dermed satte han ned henne en smula
hastigt, som om han blifvit ond, och när det var
gjordt, stälde han sig rak och elegant midt framför
henne och tog af sig hatten med en nobel åtbörd,
som om han promenerat i torget, i det han återtog
med ironiskt tonfall:

— Tillåter ni, min nådiga, att jag beledsagar er
vidare? Jag lofvar er att jag skall visa er all den
aktning ni förtjenar!

Hon blef alldeles konfunderad af denna hastiga
och oväntade förändring; men efter några ögonblick
tog hon sitt parti och brast ut i ett litet skratt, som,
trots alla hennes ansträngningar att få det ledigt,
ändå lät litet tvunget.

— Jag tror att det är ni som blir ond, i stället
för att det borde vara jag! — sade hon slutligen, —
eller hur är det, herr revisor?

— Jag är visst inte ond! — svarade han helt
kallt, i det han upprepade sin åtbörd med hatten;

— jag bara visar er den tillbörliga aktningen!

— Seså, låt oss vara vänner nu! — fortsatte hon,
i det hon räckte honom sin hand, — jag är inte
van vid Stockholmsherrarnes något fria sätt att
behandla oss fruntimmer! Men jag är säker om att ni
inte menade något illa!

— Mena illa med er? Hur skulle det kunna
vara möjligt? — svarade revisorn med djup ton, i
det han såg på henne med en passionerad blick, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free