- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
345

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvad som går åt under sommaren. Hittills har det gått
åt en famn — och det går väl nog åt minst en till.

— Jaså, inte värre! — sade mannen, och
kamrern tyckte att det låg ett visst föraktligt löje öfver
mungiporna vid de orden. — Nå, hvad betalar
kam-marern då?

— Det beror på hvad Petter vill ha ... jag
känner ju inte priserna härute.

— Ja di ä’ olika, di. Ä’ de’ bönderna som ska’
betala, så bli’ di min själ inte för styfva! Di här
strömmin gspatronerna vet hvad di ger en stackare —
men jag tänker stadsherrarne har fäll litet mera hut
i sej i den del’n! Ja, får jag 3 och 50 för famnen,
så ska’ jag fäll åta’ mej’et!

— Det går jag in på. Och när vill Petter börja?

— Ge mej si! — sade karlen och strök sig med
afviga handen om den långa näsan, i det han
fundersamt tittade inåt skogen, — det ä’ Torsda’ i dag, ja,
då kan jag fäll ta’ och börja om lörda’ kväll, när
jag har sluta’ bryta oppe i stubbängen.

— Ja, men jag vet inte om det räcker till dess,
det som är hugget! — svarade kamrern med en viss
ängslan, ty han visste af erfarenhet att köksan inte
var god att tas med om det var tomt uppe på
vedbacken.

— Nå då kan fäll den som huggi’ förut spinta
sönder några trän! — menade odlarn helt vårdslöst.

— Ja det är jag sjelf, det! — återtog kamrern
med en viss känsla af stolthet, i det han rätade ut
sin lilla trinda figur.

— Åhå häller! — sade mannen långsamt, i det
han mätte honom från hufvud till fot.

— Jaja — jaja — Petter förstår väl att det var
för motions skull... se, doktorn har ordinerat mig
att — under första månaden! — inföll kamrern
hastigt, för att inte den andra skulle tro att han gjort

det af snålhet; — men nu så–har jag fått nog,

och —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free