Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Piteå, — sa’ han, — och jag skulle behöfva någon
dugtig karl som jag kunde lita på, och som ville ge’
sig åf dit opp och det i morgon dag ändå!
— Ja, vill patron att jag ska’ fara, så får jag
fäll ge’ mej åf då! — svarte jag.
— Jaja, men ser du, kära Petter! — sa’ han,
sedan han funderat ett tag, — det blir kanske lite’
besvärligt. För när du kommer opp te’ Piteå, der
sågen ligger, så får du ge’ dig åf opp åt elfven och
vattnena der ofvanför, der jag har mitt timmer och
mina flottkarlar, och det är allt en tolf, femton mil
som du får resa med apostlahästarne, för ser du, nå’n
väg fins der just inte te’ tala om. Hvad säjer du
om det? Har du lust te’ ta’ dej en töcken der liten
promenering oppe i vildmarken, tror du?
— Åhja skräp! hvarför inte? — svarte jag; —
gå kan jag och ben har jag —
— Ja, och de som räcker till ändå! — sa’ gubben
och såg liksom litet gladare ut; — men ser du, det
ä’ inte nog med det, utan du ska’ ha’ pengar med
dej också både åt sågfolket och flottkarlarne, och det
en hel hög ändå!
— Hvarför skickar inte patron dom me’ posten
då? — frågte jag, för det hade jag alltid hört skulle
vara det vigaste; — eller går den inte dit oppåt?
— Jo, nog gör den det! — svarte gubben, —
och nog ä’ posten säker alltid; men ser du, se’n! —
Jag hade en rackare te’ spektor deroppe som snöt
med sig i våras en tietusen riksdaler, och jag har
inte lust te’ låta di här gå samma väg, ska’ jag säga
dig. Derför har jag tänkt att du ska’ ta’ dom med
dig och betala ut dom ordentligt der oppe te’ folket,
så flottningen kommer i gång igen, och sågen kan
börja på te’ få sönder träna, så att jag kan få skeppa
ut dom i höst, begriper du!
— Ä’ det mycke’ pängar då som di ska’ ha’? —
frågte jag, för jag blef liksom lite’ häpen för ansvare’,
begriper kammarern, och det kan en fäll inte undra på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
