- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
375

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fins alltid en stund i hvarje menniskas lif, då man
lefver dubbelt, tycker man!

— Jaja, det kan fäll så vara det, förståss! —
återtog Petter långsamt, — för di som ä’ studerta och
har fått lära sig nå’nting; men inte kan jag säga att
jag kände mig dubbel på någe* vis; jag va’ bara så
ohejdadt glad och lätter te’ humöre’, så jag tänkte
rakt inte på anna’ än att det skulle bli’ lördag igen
och jag skulle få träffa’na om igen på nytt. Och att
di andra slängde ikring sej med glåpord, för di hade
nog sitt att vi va’ ute så länge, och att finn’ gick
och blinka go’ mening åt mej, det frågte jag inte efter,
jag bara tänkte på di der armarna som hade legat
kring halsen på mej, och på cli der ögena, som va’
så blanka och stora som silfverslantar och kunne bli’
så små, så små, när hon la’ hufve’ te’baks och en
böjde sej öfver henne! För si kammarern, jag va’just
inte bortskämd med någe’ schas, jag — för ful var
jag och stor och grof, så di va’ rädda för mej,
jäntorna — och Bolla var då akkurat den första som
nånstin frågat efter mej!

— Jaja, men hon blef väl inte den sista? —
anmärkte kamrern.

— Ja, kammarern får fäll höra det, om han har
lust te’ vara med en stund te’! — svarade Petter
lugnt, i det han lutade på ryggen och borrade ner
hakan i västen, som han tagit på sig medan han
berättat.

— Visst har jag det, bara jag inte hindrar Petter!

— sade kamrern och såg på sin klocka; — det är
kanske brådtom med det här, och —

— Åh nej! när en arbetar på.beting, så stjäl en
ju bara åf sig själf! — svarade Petter, — och efter
jag har börja’, så ska’ jag fäll göra slut på’t me’ en
gång, så kammarern kan säja både frua och barnena
att jag inte ä’ nå’n ogerningskarl, fast di skäller mej
för Brand-Petter!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free