Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Aldri kunne jag tro att du skulle ramla sta’
och gifta dej!
— Jaså, inte det? — svarte jag, — det var ju
du som trolla’ jänta’ te’ mej, sa’ du!
— Ja, jag trodde bara du ville ha’ lite’ roligt
ändå, jag!
— Nej hör du finne! — sa’ jag och hytte åt’en
med yxskaftet, — håll nu truten på dej, eller annars
ryk så långt vägen räcker!
Och då så teg han då tvärt, och så talte vi
aldrig ett ol om den saken vidare, utan jag fick stuga’
klar och fjöse’ med och det i rödaste rappe’, och så
te’ Mikaeli så gick vi te’ presten och lät viga oss,
och när jag ledde Bolla med mej in i stuga’ om
kvälln, så tyckte jag rakt att jag aldrig hade kunnat
få det bättre, om jag så hade gift mej te’ både jol
och pängar. Och varmt och rart hade vi i stuga’ så
det osa’ om näsa’, och det fattades hvarsken brö’
eller sofvel vintern om, för finn’ hade lånt sej en bössa
igen oppe ve’ bruke’, och det va’ väl ingen dag jag
kom opp i skogen der han låg och kola’, som han
inte hade en tjädertupp eller en orrhöna te’ fägna
mej med, men hemma va’ han inte anna’ än om
sön-dagarne, och väl var det, för Bolla hade aldrig kunna’
tåla’n förut och nu gjorde hon det mycket mindre
än annars.
Jag försökte fäll få ur’na hvad det var; men hon
svarte aldrig någe’ rejelt på’t. Men si kammarern,
ibland när finn’ hade fått någe’ i skall’n, och det var
inte så värst sällan, så fälde han ett ord då och då,
som jag se’n lag ihop, och åf det kunde jag fäll
begripa att innan jag kom dit opp, så hade han nog
frestat på att trolla för egen räkning också hos Bolla;
men det hade inte lyckats, och derför var han skör
på henne, och hon tålde inte honom i små vrår. Det
var inte en gång utan många som hon slog omkring
sig med, att nog kunde jag skaffa mig en bättre
handtlangare; men jag sa’, som sanningen var, jag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
