Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— svarade kamrern, så kan vi ju spara slutet till en
annan gång.
— Nej, det ä’ så godt te’ låta’t svida me ’n det
svider! — återtog Petter med en sorts bitter brådska;
—-/ har jag nu börjat, så ä’ det väl bäst jag slutar
med en gång. Men vill kamrern kosta på mig ett
par droppar te’ ur tumlarn, för det vill liksom stocka
sig i halsen på mig, när jag kommer in på det
ka-pitle’! Tack för det! Äh!
Ja, nu var det så att våra kom tidigt nog det
året, och skulle det vara nå’n råd te’ få ner litet
potatis och en smula korn te’ vinterföda, så fick en allt
ta* i i tid och börja rödja omkring stuga’. Och det
var det jag gjorde. Det blef en dugtig blida’ åf i
slute’ på April, och jag tog då tag i och hugga ner
trä’na och finn’ hjelpte mig, så vi kvista allt i kull
en bra hoper di dagame vi kunde hållas der och
arbeta. Jag hade fäll fått ett par kappland eller någe’
tocke utåf bruke, och jag ska’ säja vi hade fullt schå
hela tiden, så att en kunde ha’ i ordning te’ börja
bryta opp stubbarne och ta’ oss te’ och bränna, så
fort kälen hade gått ur jorden. Och den va’ nästan
borta i sista dagame åf Maj, så att om en nu rappa’
sej, så skulle en kunna ha* färdigt te* så strax före
midsommar, och förr plär det sällan bli’ någe’ åf med
sådden der oppe i obygderna.
Så var det då i början på Juni, och sofn gassa’
så varmt och här och der i solsticket så börja’ gräset
titta opp, och om mårnarne när jag va’ ute och bröt,
så skrek det och kackla högt opp i vädre’, och jag
såg den ena skocken efter den andra utåf grågäss och
annan sjöfågel som sträckte opp åt di stora myrarna
långt inne i skogen. Och jag tyckte, gu’ förlåte mej,
att det var den grannaste vårtid jag nånstin varit
med om, för Bolla börja’ på och känna sej så tung
på bena, så hon satt för det mesta kvar inne i stuga’,
och jag visste det, att rätt som det va’ så kunne vi
vara tre i ställe’ för två, och det var det som låg mej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
