- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
409

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Schleswig och Holstein, Elsass och Lothringen, och
som likväl kunde tåla den skymfen att denna lilla
handfull »tysk jord» ännu skulle tillhöra en annan.
Denna fosterländska utgjutelse framkallade en storm
af deklamationer i samma väg, och medan de unga
hamburgarne af båda könen på detta sätt eldade upp
sig till kokpunkten, och de många verberna dansade
långdans på slutet af meningarne, vände sig den unge
grosshandlaren plötsligt till Klara och sade i halft
hviskande ton, i det han pekade på den ur sjön allt
mera uppdykande ön:

— Hvad skulle fröken nu säga, om det der vore
Amerika i stället?

Klara såg på honom förvånad. Hon kunde inte
begripa hvilken idéassociation kunde så der plötsligt
komma honom att tänka på den fjärran kontinenten
i vestern, och hon svarade efter en stund helt tanklöst:

— Usch då! jag tycker det skulle vara så tråkigt
att komma till Amerika!

— Ja, men att fara dit öfver nu, när hafvet
ligger så här stilla och lugnt, tycker fröken inte att det
skulle vara roligt?

— Åhjo ; men det är ju inte möjligt!

— Nej, gunås! Men om det vore möjligt, så
skulle jag vilja fara dit öfver just så här — i ert
sällskap! Tänk om vi två skulle göra den färden
tillsammans? Hvad skulle ni säga om det, fröken Klara?

Det var första gången han nämde henne vid
förnamn, och hon tyckte att hennes namn lät så vackert
i hans mun. Hon kände sig förlägen och brydd;
men inte obehagligt. Skulle hon ha’ misstagit sig
om honom — skulle han verkligen kunna vara litet
poetisk? Den tanken gjorde henne nöje, och det var
med en liten vacker rodnad öfver sitt täcka
dock-ansigte som hon svarade:

— Hvarför skulle vi just fara öfver till Amerika?

— Ja mycket rätt! — svarade han med en
lifligare ton, i det han flyttade sig något närmare henne,

Frän gator och shär. 18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0409.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free