Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VINTERNOTEN. Skärgårdsbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vattnet. Snart började en och en, sedan allt flera
och flera synas fastnade i maskorna på noten som
drogs upp och kastades i hög vid stranden, der de
silfverhvita fiskarne skimrade under de svarta strecken
af den nyfargade noten; det allt starkare
uppgrumlade vattnet midt uti fyldes allt mera af lösryckta fjäll
och ju närmare notpåsen kom, desto tätare blef
vimlet och plumsandet af fångar som gjorde förtviflade
språng för att komma ut igen till stimmen och lekarne
derute på fjärden, och desto starkare blefvo utropen
af belåtenhet och glädje från de arbetande männen,
som redan sett nog för att veta att påsen skulle vara
full och att valantalet skulle bli betydligt.
Och när påsen väl var uppe, hvilken mängd af
strömming glänste inte i den, plumsade omkring ett
ögonblick för att sedan med några matta ryckningar
säga farväl åt det fria lifvet på de blåa djupen, och
derpå begrafvas under sina samslägtingars allt mera
hopade massor, utan att kunna vänta någon annan
uppståndelse än den i stekpannan och den hungriga
menniskomagen.
— Det kallar jag ett storvarp! — utbrast
kyrkvärden gladt, — det der ä’ allt en femti, sexti valar
minst!
— Ja det räcker det te’! — ropade Vikarö-Per
med en hastig blick på den halft uppdragna notpåsen;
— och räknar en di som sitter fast i armarne, så ä’
det allt likare än så!
— Ja, om det nu bara vure pris på’n me’! —
sade kyrkvärden med en suck; — men ligger han så
tjockt härute, så har di fäll fått groft på andra håll
me’, och då får en ingenting för’n!
— Åh skräp! — menade Per, som var mera
optimistiskt anlagd, — får vi ett par, tre så’na här
varp te’, så kan han gerna gälla tjugofem öre val’n,
och de’ blir ändå pängar!
— Ja det förstås! — medgaf kyrkvärden, i det
han sköt upp skinnmössan och klådde sig bakom örat;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
