- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
469

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VINTERNOTEN. Skärgårdsbild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dernere stått tätt under det skyddande glastaket och
stämt upp en morgonsång till den stigande solen.
Holmarne och skären, som vid notdragningen varit
bortskymda af snötjockan, stucko nu upp sina
hufvu-den här och der, än nakna med toppiga berghällar,
än klädda i hvitpudrade träd och buskar, med gula
vassruggar som stodo fastfrusna i isen, och hvita små
dalsänkor mellan de gråa st ensluttningarna, och
utanför och mellan dem vidgade sig fjärdens trånga
bäcken och såg ut som ett blåskimrande täcke, som vid
horisonten åt öster tycktes vara fastvuxet vid den
nedåt hvälfvande luften, som låg stålblå och kall
öfver den jemt utbredda, stelnade ytan. Några kråkor
spatserade fundersamt kring de lätt tillfrusna
notva-karne, och en korp spände med tunga, ohörbara
vingslag sin gravitetiska flygt midt öfver fjärden,
oupphörligt vändande på hufvudet der uppe i rymden,
som ville han äfven under vinterdagen göra heder åt
sitt gamla yrke som skogens och fältens
sundhets-och renhållningsinspektör, hvilken visserligen inte gör
något för intet, men som heller aldrig försummar
sin tjenst.

För öfrigt hördes från fogelverlden endast
orr-tuppens glasharmonika från en ensam holme långt ute
på fjärden; men sången lät mera melankolisk än
vanligt, ty ännu höllo sig hönorna inne i storskogen och
hade inte lust eller tid ännu att lyssna till hans
morgonmusik, som han kanske också bara öfvade sig
litet på, för att kunna vara rigtigt vid röst fram i
början af Februari.

Boman stakade sig emellertid fram öfver fjärden,
och snart var han midt för holmen der det sista stora
notvarpet drogs i land, och der han ute på isen
träffade på den lilla gråtande gossen. Det klack till i
honom och han hejdade farten, i det han såg sig
spanande omkring för att upptäcka platsen der pojken
hade satt sig ner i snön, och der han satt och
fäk-tade med korgen, då Boman först blef honom varse;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free