Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Mina försök som tidningsredaktör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillämpade på den, då han en dag, ursinnig öfver
en af mig om hans »Benvenuto Cellini» skrifven
kritik, högtidligt brände upp numret inne på
Thunbergs den tiden mycket kända och af skådespelarna
vid kungl. teatern, med Svante Hedin i spetsen,
ofta besökta lilla schweizeri. Det var ju, om man
så vill, en triumf för kritikern, fastän den, som så
mången sådan, förbittrades af tanken att man
kanske gjort en förtjänt konstnär orätt genom att
i ungdomlig ifver göra berg af sandkorn eller
stämpla ett momentant missgrepp som ett
stadigvarande fel. Men om också Georg Dahlqvists
vrede var häftig, så gick den likväl snart öfver,
och när jag sedan en gång i all vänskaplighet
talade med den storvulna representanten för min
biskop Brask, min Birger Jarl och min Carl IX
om denna episod från bådas vår »Sturm- und
Drangperiod», skrattade han själf åt hela
autodaféen, men sade sedan plötsligt, djupt allvarligt, i
det han lade sin hand på min axel:
— Ser du, det gör ingenting att kritiken är
sträng, bara den låter bli att vara kitslig! För när
den är det, då blir jag arg!
Och jag tror nog att Dahlqvist hade rätt och
att jag var litet kitslig den gången, men när
Tidning för teater och musik dog var det också slut
med min roll som kritiker, och så godt var det!
Jag var nog inte ämnad för den uppgiften, det
hade detta halfår upplyst mig om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
