Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. När man var Skandinav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
styresman. Jag, som annars aldrig lagt mig i
politiken, lät öfvertala mig af min vän Julius
Man-kell att vara méd och höll ett kort tal för
Danmark, som jag inte minns ett ord af och som
antagligen var ganska dåligt, om det också var
välment. När mötet var slut var hela
Brunkebergs-torg fullt af folk som hurrade och skrek, och det
var sedan under kravallerna på kvällen som stadens
polismästare, den store bankdirektörens namne,
sökte kväfva upploppet genom att spruta vatten
på folket. Senare på kvällen slog man ut rutorna
i utrikesministerhotellet på Blasieholmen, och sedan
man fått smak för den leken fortsatte man vidare
ock bland annat hela Lilla Trädgårdsgatan nedåt.
Jag glömmer aldrig min häpnad när jag dagen
därpå kom upp på teaterkansliet och baron
Stedingk tog emot mig med den mest allvarliga
uppsyn, i det han sade:
— Jo, det är vackra saker herr Hedberg ställer
till i stan!
— Jag? Hvad har jag då ställt till? — frågade
jag så lugnt som mitt dåliga samvete tillät.
— Har herrn inte gått förbi Dramatiska teatern
då? — frågade Stedingk på nytt och tittade skarpt
på mig öfver dubbellornjetten, fast jag tyckte mig
se att det ryckte kring munnen på honom.
— Nej, jag gick Regeringsgatan, som vanligt, —
svarade jag. — Men hvad är det med Dramatiska
teatern? Den står väl kvar likadan som förut,
vill jag hoppas?
— Nej, det är just hvad den inte gör, för
alla fönsterna äro utslagna, och det ha vi herrn
och de andra skandinaverna att tacka för!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
