Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Förberedelser till livet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt nödtvång, han trodde det intensivt, av en
inre tvingande längtan. Hade han rätt, skulle
Anna Maria således alltjämt leva? Vad kunde
då hindra henne att sväva här över
kyrkogården? Kanske diktade hon andepoem över
nutidens förhållanden och människor? Dit
hörde Asta, det var därför farfar inte förstod
henne.
Mellan träden på kyrkogården var bitvis
så mörkt, att man knappt kunde urskilja de
spridda gestalter, som emellanåt dök upp i
månstrimman för att åter försvinna i dunklet. Nu
skymtade något vitt kring Anna Marias
gravsten, det såg ut som en kvinnoskepnad. Varför
kunde det inte vara ett andeväsen och just
skaldinnan själv? Man vet ju ingenting —
alldeles tvärsäkert?
Den ljusa gestalten vid graven var ingen
synvilla. Det var en kvinna, och hon blev snart
omgiven av mörka, raglande män, som
kastade sig ned på gräsmattan och drack ur
buteljer. Den ljusa skepnaden började svänga runt
och dansa, tills en av männen grep tag i
henne och drog henne ned på marken. En annan
av männen kastade något som klirrade mot
Anna Marias huvud, förmodligen en flaska.
Filippa blev ej förvånad, så var det ofta.
Stämningen på Stockholms vackraste
kyrkogård var ej alltid poetisk nattetid. I sitt
fönster hade Filippa, som aldrig fick gå på teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
