Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tänker emellertid inte ägna mig åt någon
förkunnelse. Jag berättar det bara, för att
förklara, hur morfar blivit mig mera förståelig,
än han någonsin var, när han levde. Av
intresse har jag börjat läsa ett och annat av vad
han skrivit, särskilt hans ungdomsdikter. Där
talar han om sina drömmar och önskningar.
Kommer du ihåg?
— Ja. Men ingenting utantill — tyvärr!
— En liten hit har jag i minnet, sade Per
och läste:
”Och sist jag ville i den stund jag rycktes
Ur kärlekens och huslighetens famn,
Att mina brustna ögon sammantrycktes
Av barn, som ärvt min själ, ej blott mitt namn.”
- Jag önskar, jag hade något av hans själ,
sade Filippa hängivet. Fast jag ej trodde på
honom, älskar jag honom och vill vara lik
honom. De bästa människor man känt, kan ha
använt sitt liv att säga saker, som varit falska
- och ändå tänker man på dem, som de bästa.
Är det för att sanningens betydelse också är
underordnat något annat, något högre? — Men
jag är nog inte lik farfar...
— Det ser jag, att du är, påstod Per. Ingen
kan se likheten tydligare än jag. Vi känner
igen oss själva i honom och i varandra. Vi har
samma blod och samma arv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
