Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara på samma gång som jag själf. Men jag är ej till på
samma gång som döden, alltså: döden är ej fruktansvärd.
c) Gudarna beliöfver man ej frukta, ty om gudar finnas,
äro de mycket fina, lätta, rörliga atom-massor. Men i så fa 1
närma sig gudarne aldrig denna ändliga värld — de skulle t. ex.
kunna “blåsa sönder” i denna atmosfär —, utan de lefva ett
odödligt och lycksaligt lif i /xeTUKocr/xia utan beröring med och omsorg
om den ändliga världen och alla dess obetydligheter. — Alltså: Ej
heller gudarne fruktansvärda.
Nu gifves visserligen en fjärde sak, som man kan frukta: att
andra människor kunna tillfoga en obehag, då måste man taga
sin tillflykt till praxis, hvilken fråga afhandlas i etiken.
III. Etik.
1) Epikureerna ansluta sig härutinnan till cyrenaikerna, som
hade sagt att det enda goda är TjSovr/, det enda onda 7roi/os. Så
säga nu också epikureerna, men då cyrenaikerna lägga vikten vid
njutningens styrka, intensitet, lägga dessa vikten vid dess
fort-varo, perduration. Härafföljer:
a) Att epikureerna måste skänka efter fordran på njutningens
positivitet, måste nöja sig med ett abstraktare välbefinnande.
Såsom ett slags njutning måste t. o. m. erkännas frånvaro af
smärta, smärtefriheten. Denna kallas f/Sovrj KaTaaryp.aTi.Ky = lust i
hvila, — motsats mot cyrenaikernas ySoi/rj év Kivyati = lust i rörelse.
En annan följd är:
/3) Att den andliga njutningen är bättre än den kroppsliga, ty
den är mera perdurerande.
2) Dygden är ej själfva det goda, utan ett villkor för det goda,
men ett sådant villkor, som drager det goda med sig. Dygden
består i insikt och därmed följande själf behärskning. Har man
insikt i det sanna förhållandet, inser man också, om det, som
tyckes vara godt, verkligen är godt; insikten befriar oss från fruktan
för saker, som synas farliga, men som i själfva verket ej äro det.
(Ex.: ödet, döden, gudarne etc.) I sammanhang härmed står
läran om kardinaldygderna; dessa äro:
a) aw<j>poavvy — rätt förhållande till ySovy och ttovos ;
f3) åv&peia — herravälde öfver fruktan och smärta;
y) åiKciLocrvvT) = riktigt förhållande till gudar och andra
människor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
