Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digheten, som af Locke var antagen, att all kunskap
ursprungligen har formen af sensation, och genom att accentuera, att
sensationen är. en bestämning i min själ, något subjektivt.
b. Hume.
1) Det är redan nämndt, att Hume satte det praktiska såsom det
högre och ville, att filosofien endast skulle skydda det praktiska
lifvet.
2) Den teoretiska ståndpunkt, till hvilken han kommer, är
skepticismens. Han förnekar vetandets möjlighet. Och hans ställning
med afseende härå är följande:
l:o) Hume antager två slags förnimmelser:
a) sensationen = den omedelbara förnimmelseformen;
b) idén = den sekundära förnimmelseformen, som är en
reminiscens, en kopia af sensationen, och som därför har mindre styrka än
sensationen.
2) Hume antager några kunskaper, som göra anspråk på
objektivitet — men däremot ej på nödvändighet, som sålunda ej äro
demonstrabla. Denna klass af kunskaper är de faktiska
kunskaperna, som sålunda ej äro apodiktiska, ej äro vetande i sträng
bemärkelse.
Så finns vidare en andra klass af kunskaper, nämligen de, som
göra anspråk på nödvändighet — men däremot ej på objektivitet.
Detta är sådana omdömen, som i allmänhet skulle kallas
analytiska = sådana, som man gör genom att analysera subjektet,
hvari just predikatet ligger. (Ex.: predikatet tresidighet i
begreppet triangel). Men om sålunda dessa kunskaper äro apodiktiska,
nödvändiga, göra de däremot ej anspråk på objektivitet: det är
alls icke säkert, att i verkligheten finns något dem motsvarande.
Hume antager slutligen en tredje klass af kunskaper, nämligen
sådana, som bildas på grund af kausalitetslagen: om jag finner
något, som är en verkan, så sluter genast mitt förstånd till något
orsakande. Dessa kunskaper göra anspråk både på att vara
objektiva = sanna, och på att vara apodiktiska = nödvändiga. Om
de nu hafva rätt i dessa sina anspråk, skulle vetande finnas. Hume
vill därför visa, att anspråken äro oberättigade. Han säger:
kausalitetslagen är en användning af kausalitetsbegreppet. Om
nu detta skulle vara en själfgjord idé, så förfalla naturligen
också alla de anspråk, som göras på grund af kausalitetslagen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
