Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
» om mig själf finner jag en tvåfald af hvarandra inskränkande
makter.
Jag är ett jag, bär därför oändligheten, den absoluta
själfverk-samheten inom mig. Men å andra sidan finner jag inom mig
också en skranka, något ofritt eller natur. Där är sålunda ett element
af frihet och ett af ofrihet eller natur. Både min frihet och min
natur äro saker, som konstituera min ändliga personlighet. Jag
finner sålunda inom mig a) en ren drift: en tendens till den oändliga
själfständigheten, och /3) en empirisk drift att tillfredsställa min
naturs kraf. Ingen af dessa kan alldeles utplånas, ty båda äro
för min personlighet konstitutiva. Egentligen skulle min
personliga uppgift vara: oändlig frihet; men till följd af ant}rdda
förhållande blir nu min uppgift: ett oändligt annalkande till den
oändliga själfständigheten. Alltid kan då sägas, att när jag står på en
viss punkt på denna väg, så äro därifrån oändligt många steg
möjliga; men endast ett af dem ligger i rät linje mot det oändliga
målet; och det steget skall jag taga! Sålunda hvarje min
handling skall uttrycka det närmaste framsteget mot målet af oändlig
själfständighet; och härvid har jag en osviklig vägvisare i mitt
samvete. Grundsatsen blir således: handla efter ditt samvete! Men
för att på detta sätt med fast frimodighet våga att handla rätt
utan att gifva vika för naturens evdaimonistiska kraf, så behöfs,
att subjektet är öfvertygadt om att det goda oeh rätta går till
seger, ej allenast inom mig utan ock inom andra. Det behöfs tro
på att världsutvecklingen i det hela går hän emot den oändliga
frigörelsen. Denna världsutvecklingens form är Fichtes s. k.
moraliska världsordning = hvad vi kalla Guds försyn, dock ej något
personligt väsen, utan blott en form, ty personifikation är en
inskränkning till något ändligt. Men detta mål hvarken kan eller
får nås, ty i så fall vore den skranka icke-jag’et sätter, bortfallen,
hvarmed medvetandet, jag’et — allt skulle falla.
III. Fichtes senare filosofi.
Denna innebar två saker:
a) Ett starkare accentuerande af vissa punkter i hans
föregående filosofi, därigenom att han mera framhöll jag’et i sin
oändlighet = Gud, och fattade de ändliga jag’en såsom modi eller
begränsningar af det oändliga. (Såsom Spinoza fattade substansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
