Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
b. Läror.
I likhet med Kant antog Jacobi, att människoförståndet ej
kommer åt det öfversinnliga, oeh att därför den filosofi, hvilken ej bar
något annat organ än förståndet att tillgå, ovillkorligen måste
komma till förnekande af det öfversinnliga; d. v. s. den måste
komma
a) till förnekande af den öfversinnliga sak, som är frihet, sålunda
komma till determinism eller fatalism ;
b) till förnekande af den öfversinnliga sak, som är Gud, sålunda
komma till ateism.
Men ehuru man ej med förståndet kommer åt det öfversinnliga,
kan man dock komma åt det med förnuftet, som ej är förmågan
af resonnement och slutledning, utan förnuftet är förmåga af
omedelbar åskådning. Men denna åskådning kallar Jacobi för tro, ej
= auktoritetstro, utan tro är = en egen inre personlig erfarenhet,
i motsats mot demonstrativt vetande. Jacobis förtjänst är, att
han framhållit möjligheten af en öfversinnlig erfarenhet, lika väl
som en sinnlig: härvid riktande sig mot Kant, som nekade all
öfversinnlig erfarenhet.
Herbart.
a. Lefnad och skrifter.
Professor först i Königsberg och sedan i Göttingen ; t 1841.
Ut-gaf Allgemeine Metaphvsik m. m.
b. Ståndpunkt och spekulativ karakter.
Herbart har åter uppställt begreppet af en verklig metafysik =
en vetenskap om det varande, till hvilken man leder sig genom
slutledningar från den fenomenela världen. Den riktning, hvarpå
Kant inslog, och som fördes till sin spets af Fichte utan att
af-brytas af Schelling och Hegel, var i den mening en mera subjektiv
riktning, att man med sin tanke mera rörde sig omkring det, som
angick subjektet och dess förnimmelsevärld; hvad som föll
därutanför, hade Kant sammanslutit till sitt “Ding an sich”. Den
allra subjektivaste af dessa nämnda var Fichte.
En alldeles motsatt ståndpunkt intager Herbart. Han vill veta
just hvad ett “Ding an sich” verkligen är = hvad det varande
såsom sådant är, och därmed är han inne på metafysikens om-
#
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
