Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Upplösande riktning: Durandus f 1333, Occam, Taulerus, Ruysbruck,
Suso, Gerson, Raymund af Sabunde samt Peter af Ailly.
C. DEN NAT. REPROD. KLASSISKA PERIODEN.
Teosofisk naturlära: Jacob Böhme f 1624, J. B. och F. M. Helmont.
S. k. Platonici: Nicolaus Cusanus, Giordano Bruno f 1660.
AristoteUsm : Andreas Caesalpinus var panteist, Jacob Zabarella,
dua-list, Telesius, Patritius och Tomas af Campanella voro sensualister;
Montaigne, Cbarron och Sanchez voro skeptici.
Den moderna filosofiens första period: relativt kritisk.
A) LÄGRE EMPIRISM : Baco af Verulam f 1626: Magna restauratio scientia-
rum. Hugo Grotius f 1645, Tomas Hobbes f 1679 och Lord
Herbert af Cherbury f 1648, uppträdde såsom religions- och
rättsfilosofer.
B) HÖGRE EMPIRISM : Cartesius f 1650: cogito, ergo sum. Tvifvel påallt.
Tänkandet är människans substans. Gud är den oändliga
substansen. Det gifves tvenne skapade substanser: den tänkande med
attributet tanke och den kroppsliga med attributet utsträckning.
Ideerna hos oss äro dels medfödda, dels mottagna. Förbindelsen mellan
kropp och själ är blott mekanisk. Själens säte är i hjärnans nedre
del: glandula pinealis.
Geulincx 1669: Kropp och själ inverka icke på hvarandra utom i det
fall, att Gud på ett omedelbart sätt inverkar på båda genom viljan:
occasionalism. Systema assistentise divina?.
C) RATIONALISM : Spinoza f 1677: Det gifves blott en enda obeskriflig sub-
stans, Gud, det allena verkliga varat, subjektivt fattbart af oss
genom dess båda attribut: tänkande (ande) och utsträckning
(materia). Allt enskildt vara är blott en osjälfständig modifikation ai
denna substans. Tänkande och utsträckning äro hvarandras
paral-leler, icke motsatser. Allt existerar för oss under form af dessa båda
attribut. I och för sig är kroppen och anden samma sak.
Människan bestämmes i sitt handlande blott af föreställningar och
drifter, annars är substansen fri. Godt och ondt äro blott relativa
begrepp, ty det onda är blott negation. Vårt sanna varande är vår
, kunskap, genom hvilken vi komma till frihet och således till salighet,
som är dygden själf.
Malebranche f 1715: De materiella tingen existera i anden såsom ideer.
Gud är den absoluta substansen, som i sig har den ideala världen.
Från honom utgår vårt viljande så väl som vårt medvetande af
tingen.
Leibniz f 1716: Substansen är en mångfald af sins emellan åtskilda
monader. Dessa äro lefvande och andliga väsen på olika ståndpunkt,
hvilka ständigt äro stadda i modifikation, hvar och en utan
inverkan af de öfriga. Hvar för sig afspegla de hela universum och
inbördes stå de i harmoni med hvarandra. Häraf enheten mellan kropp
och själ. Rum och rörelse äro blott fenomen hos de kroppsliga
tingen. Hvarje ting är ett aggregat af monader, till hvilka Gud är
den enda grunden i egenskap af purus actus. Ideerna äro medfödda.
Gud valde den bästa värld, som kunde existera. Det metafysiska
onda är nödvändigt, och det fysiska är ett korrektiv för människan.
Det onda förmår ej att störa världsharmonien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
