Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landet, om ledningen af vår krigsadministration råkat vara
i bättre händer; men senfärdigheten och halfmesyrer
fördärfvade allt. Emellertid utfärdades order till en del
regementen på norska gränsen att ofördröjligen skynda
finska armén till hjälp, däribland också Västmanlands
regemente. Vi hade tillika den tillfredsställelsen att bli
kvitt den förhatliga öfverste Brändström, som kvarstannade
vid västra armén under sin höga vän och gynnare,
general Armfelt. Redan denna omständighet prisades
såsom ett godt förebud.
Första bataljonen afmarscherade från Högsäter sent
om aftonen den 24 juli för att begagna nattens svalka; den
andra skulle följa efter om några dagar. Vägen togs förbi
Nafverstad, hvarifrån vi följande dagen aftågade för att vid
Svarteborgs gästgifvaregård komma upp på stora landsvägen
från Svinesund. Vi behöfde blott första dagen gå
till fots; uppbådad kronoskjuts stod oss sedermera till
hands längs hela vägen genom Sverige.
Denna resa eller, rättare sagdt, denna galoppad från
norska gränsen till Grisslehamn kunde med skäl räknas
till våra vedervärdigheter. Det eviga bestyret vid
skjutsombytena, innan soldaterna intagit nya åkplatser, den
oupphörliga fruktan för deras gevärs skadande och deras
persedlars kvarglömmande eller borttappande, det odrägliga
dammet, upprördt af så många hundrade hjul och
hästfötter, som insvepte oss i ett ogenomträngligt moln,
på vippen att kväfva en stackare — allt detta utgjorde i
sanning ett ganska bedröfligt helt.
Första nattkvarteret var Uddevalla. Denna stad,
nyligen härjad af en gruflig eldsvåda, var åter uppstånden
ur ruinerna till ett trefligt och snyggt utseende. Den
var vårt sista ordentliga kvarter under hela färden, där
man riktigt fick hvila ut och hann äta sig mätt. Alla
andra kvarter voro så långt ur vägen, att vi officerare,
efter att hafva sörjt för manskapets inkvartering, måste
se större delen af natten försvinna, innan vi hunno fram;
och vid första dagning voro åter alla till vägs. Mig
träffade dessutom den motgången, att min kapten, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
