Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer / 8 (1893) With: Leo Mechelin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Landet af Z. Topelius

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Landhöjning. Finland liar uppstigit och fortfar ännu, drypande af vatten, att uppstiga ur
Östersjön.

Under landets och hafvets botten arbetar tyst, men oaflatligt, den underjordiska elden. Intet
Hekla, ingen Gevser, ieke ens en varm källa, endast stundom ett lätt jordskalf, förrader hans
där-varo. Han förmår ieke spränga det tjocka skal, hvarmed polarkölden liar kringmurat lians härdar;
han förmår endast skrynkla den ofvanliggande jordskorpan, höja ett område, sänka ett annat.
Långsamt, sekel efter sekel, upplyfter han den plata, pa hvilken Finland oeli den motliggande kusten
af Sverige h vi la. Hela östersjödalen synes vara i en vagform ig rörelse: höjning i norr, sänkning
i söder. Det är en vag, som ieke mätes med nutids matt, en urtidsbölja, som majestätiskt rullar
fram genom årtusenden.

Ill. F. Tilgmann. Kem.                                                W. Toppelius. Barösund.

Fenomenet är länge kändt, men dess mätning för ny och för ofullständig för att kunna vara
exakt. Af löCkåriga märken, inhuggna i strandklipporna, har man trott sig kunna beräkna,
att Bottniska vikens norra kuster höja sig 1,20 till 1,70 meter, men liuska vikens norra kust
endast 60 centimeter pa 100 år. Höjningen aftager mot söder, utgör pa svenska kusten vid
Stockholms breddgrad 0, och öfvergår sydligare, vid Skånes och Pommerns kuster, till en
långsam sänkning.

Mera märkbara äro följderna af detta, ännu delvis gatlika fenomen. Landet linjes, hafvet
rinner undan, stränderna blottas, sluttningen tilltager. Där skepp fordom seglade, flyter numera
knapt en hat; där fiskaren fordom utlade sina nät, betar nu hans ko pa den gröna strandängen.
Grund och klippor uppstå, dem intet sjökort förr vetat af; grunden växa till holmar och öar,
dessa gro tillsamman med hvarandra och fastlandet. Stränderna utvidgas, hamnarna uppgrundas,
sjöstäderna tvingas att flytta efter det flyende liafvet. Med hvarje mansal der uppstiger ett nytt
odlingsbart land, och hvarje sekel skänker Finland ett furstendöme.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>