Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer / 62 (1893) With: Leo Mechelin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folket af Z. Topelius - Folknäringar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ängen har han ringaktat ända till senaste årtionden, då mejerier och smörpris gifvit
boskapsskötseln en förut okänd betydelse. Förut har han svältfödt sin boskap; detta blifver nu en
dålig ekonomi. Styrelsen utsänder agronomer och
mejerskor, på samma gång som jordbruket har
sina högre och lägre skolor (Mustiala), sina
enskilda föreningar och sina årliga utställningar med
prisutdelning. Djurskyddsföreningarna kämpa mot
råhet och vanvård. Ofta misshandlad, är hästen
dock alltid sin ägares stolthet. Nötboskapen
börjar nu täfla med honom om företrädet.

Jagten som näring bedrifves mest med
snaror och skytte. Räfven fångas i sax eller
förgiftas med stryknin; vargen jagas på skidor i djup
snö eller fångas i fallgrop. Björnen ringas i idet, utdrifves med rök eller
hundar och mottages af jägaren med spjut eller kulor. Stundom skjutes han
från lafve, där han nedgräft en dödad ko, eller på sveden, där han begärligt afbiter mognande korn.
Hans fall firas med gästabud; i folksången tilltalas han med de ömmaste smeknamn. Denna
stundom farliga jagt står i högt anseende, och dess mästerskyttar beundras som folkhjältar. Mårten
Kitunen, död 1833, fälde vid 74 års ålder sin 198:de fullvuxna björn, utom oräknade ungar.

Ill. GB[=Gunnar Berndtsen] Sälskyttar.

Jagtlagar fridlysa matnyttigt villebråd under vissa årstider och elg hela året; jagtföreningar
inköpa uteslutande jagträtt på mindre områden. Fågel jagas med hund eller snara. Vid kusterna
plundras så tanklöst sjöfågelns ägg, att äfven den dyrbara ejdern årligen minskas. Sälskytten
jagar sitt skygga byte om våren vid
kusterna. Klädd i en hvit skjorta, dragen
öfver hans vinterdrägt, närmar han sig
varsamt sitt byte på isen. Än skjuter
han sälen, som solar sig på iskanten, än
dödar han ungarna med klubba. Om
hösten fångas sälen i nät och försvarar sig
modigt. Säljagten är ofta grym, alltid
lifsfarlig, men vanligen inbringande. Ofta
dröjer skytten i månader vid utklippor i
hafvet; ofta lossnar den is, där han jagar,
och drifver med honom till sjös. Hvarje
år försvinna sälskyttar eller räddas
underbart från flytande isstycken.

Ill. FT[=Ferdinand Tilgmann] Laxfiske.

Fisket bedrifves så obetänksamt, att
dess rika förrådskamrar mångenstädes
endast vid lektiden gifva fångst. Vanligaste
redskap äro not, ryssjor, krok och nät, dessa
senaste stundom ända till 6 à 8 meter
djupa för strömming (skötar). Det
indrägtigaste laxfisket sker med s. k. pator. I
forsen bygges en rymlig, trekantig
kammare med borrhål i bottnen, basen inböjd
i vinkel och spetsen mot strömmen. Laxen
går mot strömmen och finner i vinkeln
en öppning, genom hvilken han inkommer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>