Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer / 76 (1893) With: Leo Mechelin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folket af Z. Topelius - Kyrka, skola, vidskepelse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för prästen och klockaren. Sedan 200 år är läskunnigheten så allmän i Finland, att en icke
läskunnig öfvor 8 eller 10 års ålder hör till sällsynta undantag. Länge var i landsbygden folkets
bokförråd begränsad t till
abc-bok, katekes, psalmbok, bibel
och almanacka, hvartill kom
en eller annan postilla eller
andlig ströskrift. Denna trånga
synkrets har sedan två eller
tre årtionden mycket utvidgats.
Numera utgå, förutom
skolböckerna, historia, helsolära,
natur-lära, resebeskrifningar,
skönlitteratur och en mångfald olika
läsning pä båda språken i
upplagor af många tusen
exemplar, beräknade för spridning
bland den jordbrukande
befolkningen och
kroppsarbetarna

Vånå kyrka, af A. Edelfelt.

Än en gång ingriper
kyrkan obligatoriskt i det enskilda
lifvet genom skriftskolan, som bereder ungdomen till dess första nattvardsgång. Skriftskolan
betecknar inträdet i andelig myndighetsålder, och nattvardens begående är ett vilkor för ingående af
äktenskap. Frejdebevis af kyrkoherdeembetet fordras vid många tillfällen.

Om läroverken och folkundervisningen se längre fram. Folkskolan möttes vid sin början
1863 af mycken misstro bland landsbefolkningen. Far, mor och förfäder hade redt sig utan skola;
barnen troddes lära sig missakta sina föräldrar och sitt fäderneyrke, blifva öfvermodiga, vänjas vid
herreseder, förvillas i sin kristendom och annat mer. Denna ogrundade fruktan har efterhand
gifvit vika och kvarstår, jämte tredska mot kostnaden, endast i få, de envisaste bland
landskommunerna, men den tid skönjes redan, då äfven dessa anslutit sig till den allmänna rörelsen att inrätta
folkskolor, af hvilka i några kommuner räknas ända till 10 och därutöfver. Gryningen af en
ljusare framtid dagas i aflägsna, glest befolkade skogsbygder och har senast, på den bildade
ungdomens initiativ, funnit en ny ljushärd i folkhögskolorna.

I sjuhundra år har kyrkan, i trehundra år skolan fört ett utrotningskrig mot
hedendomens vantro, utan att lyckas upprycka dess rötter. Vidskepelsen har numera
glesnat med barrskogarnas skuggor och skyr att öppet framträda, men glimmar under
askan i folkets föreställningar. Man finner ännu stundom en förvirrad blandning af
kristna och hedniska hågkomster, ofta endast som ärfda sägner och talesätt, hvilkas
betydelse nutiden glömt. Tron på ordets makt fortlefver i
»läsningarna» (luvut), som, med eller utan trollkunniges
bistånd, brukas mot många sjukdomar, krämpor och sår eller
för lycka i kärlek, för god årsväxt, för boskapens trefnad, för
smörlycka, väderlycka, fisklycka, jagtlycka, väflycka,
skatt-gräfningar och annat mer. I dessa besvärjelser anropas om
hvarandra Gud, Frälsaren, jungfru Maria och
hemlighetsfulla makter af tvetydigt ursprung. Drakeldar lysa öfver
nedgräfda skatter. Kyrkan och kyrkogården besökas
nattetid, de dödas ben anlitas och jämte dem vigselringar,

Ill. GB[=Gunnar Berndtson] Sunds kyrka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>