Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Politisk öfversigt af L. Mechelin - Stat och kyrka - Lagstiftning, lagskipning, förvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finska viissionssälh/capet bildades år 1859 med uppgift att verka för lutherska lärans utbredande
bland hedningar. Sällskapet har ett eget missionsfält i sydvestra Afrika. Dess på frivilliga
gåfvor grundade inkomster ha uppgått till 70- å 90,000 mark årligen. Ar 1875 stiftades Finslca
sjön i ansmissionss ällsk apet, hvars ändamål är att bereda själavård åt finska sjömän i utländska
hamnar. Denna förening underhåller finska prester å särskilda orter i England och Nordamerika
samt uppbär härför bidrag af statsmedel.
LAGSTIFTNING. LAGSKIPNING, FÖRVALTNING.
Till reformerna på grundlagens område, af hvilka de vigtigaste i det föregående berörts, ansluta
sig de lagstiftningsåtgärder, som i väsentliga delar upphäft ståndens privilegier. De i socialt
hänseende mest betydande af adelns privilegier voro: den uteslutande rättigheten att ega säterier,,
d. ä. jordegendomar med skattefrihet, och adelns rätt att för gröfre brott dömas af hofrätt, hvilken
domstol jämväl var forum för civila tvistemål mellan adelsmän. Genom lag af 1864 är
förklarad!, att hvarje finsk medborgare, utan åtskilnad till stånd och olika samhällsklasser, skall vara
berättigad att förvärfva jord äfven af säterinatur. En annan lag, af 1867, har upphäft adelns
nyss nämnda undantagsställning med hänsigt till domstolarna. Rättigheten att idka handel och
handtverk var, enligt skråsystemet, ett privilegium för dem, som på grund af burskap voro borgare
i stad. Men 1879 års näringslag har tillerkänt hvarje finsk medborgare, man eller kvinna, lika
frihet att utöfva det näringsyrke han eller hon för godt finner. Och numera är rättigheten att
deltaga i förvaltningen af städernas angelägenheter äfvensom representationsrätten vid landtdag från
de forna borgarnes slutna korporation utsträckt till samtliga medlemmar af stadskommunen. En
ändring af gammalt privilegium är det jämväl, att bondeståndets led vid landtdag öppnats för
jordegare, som icke äro bönder i egentlig mening (jfr ofvan s. 108). Minst hafva
presteståndets-privilegier berörts af den nyare lagstiftningen. Dessa privilegier hafva till ändamål att bereda en
tryggad ställning åt den lutherska kyrkan och dess tjenare; de kunna därför vidmakthållas, utan
att detta innebär något afsteg från den år 1863 af lagstiftningen beträdda vägen att upphäfva
ståndsprivilegier, så vidt de strida mot de enskilda medborgarnes rättsliga jämlikhet.
En oskattbar lycka för Finland var, att 1734 års lag, som efter år 1809 fortfor att i landet
gälla, är ett af de yppersta lagverk någon tid eller något land haft att uppvisa. Lagstiftningens
stillestånd i mer än femtio år skulle annars haft vida svårare följder. Tidens gång medför dock
ovilkorligen en utveckling af rättsåsigterna och ställer anspråk på motsvarande omdaning af lagarna.
Mångfaldiga voro därför de reformbehof, som hopat sig till tiden för det representativa statsskickets
å teruppl if va nde.
Mer än andra grenar af den allmänna lagen var den straffrättsliga delen föråldrad. Sedan
den tid, då missgärnings- och straffbalkarna i 1734 års lag utarbetats, hade ett humanare
tänkesätt och en djupare psykologisk utredning gjort nya principer gällande i fråga om brottens rätta
natur och ändamålsenliga bestraffning. Motsatsen mellan dessa principer och de gällande
rätts-buden hade visserligen i någon mån utjämnats genom en vidsträckt användning af monarkens
benådningsrätt: sålunda har det i lagen för en mängd brott stadgade dödsstraffet sedan år 1826
icke blifvit tillämpadt. Men det straff, hvartill dödsdomen vanligen förvandlades, nämligen förvisning
till Sibirien, stod utom ramen för Finlands rättsskipning. Och verkställandet af kroppsstraff af olika
slag jämte andra sådana straffarter, som äro främmande för krafvet på förbrytarens bättring, kunde
ej alltid genom leuteration undvikas. Med öppen blick för nödvändigheten af ett förändradt system
härutinnan aflät regeringen till ständerna år 1863 en proposition angående grunderna för en ny
strafflag. Dessa grunder blefvo i allt väsentligt af ständerna godkända. Härmed var det system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
