Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Nationalhushållningen - B. Landtbruk, Industri och Handel. Af L. Mechelin - Industrin - Järnindustrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina och oftast äfven männens klädesplagg. Männen timrade husen och sågade plankor, slöjdade
åkerredskap och husgeråd, tillverkade slädar och kärror, båtar och fiskredskap. Talgljusen stöptes
hemma, hembrygdt var ölet, i egen panna var
brännvinet beredt.
Penningen var tunnsådd och svår att åtkomma, man
sökte göra sig så litet som möjligt beroende af den.
Tjenstefolket aflönades liufvudsakligen med kost och
persedlar, och ju mera husfliten sörjde för de egna behofven,
desto mindre koinnio inköp i fråga. Sålunda kunde äfven
en jämförelsevis ringa försäljning af produkter lemna
nödigt öfverskott af penningar till betalning af skatt och af
enskild skuld, ifall sådan åsamkats.
Sammanställas dessa korta antydningar med de
tidigare gifna konturerna af jordbrukets äldre ståndpunkt,
så framstår totalbilden af de gångna tidernas
landthus-hållning. Och verkligheten erbjuder, ännu i den dag som
är, tillfälle att se denna bild: i glest bebygda trakter,
fjärran från järnvägarna och de stora stråkvägarna, sörjer
husfliten fortfarande för tillverkningen af de enkla
föremål, som behöfvas i hemmet och vid gårdens skötsel.
Ja, äfven där liflig trafik eger rum samt behofvens
mångfald vuxit ocli billiga fabriksvaror stå till buds i
närbelägen handelsbod, är hemslöjden af vigt för hushållningens gång, ty icke ens på det intensiva
jordbruket kunna arbetstimmarna under den langa vinterns mörka kvällar användas. Och huru
skulle väl kvinnornas från öfriga sysslor lediga tid bättre tillgodogöras, än vid spinnrock och väfstol?
Handtverk och handel skulle få idkas endast i stad, så stadgade lag sedan medeltiden för
att genom näringarnes koncentrering befordra städernas uppkomst. Allmogens hemslöjd var dock,
såsom synes, häri icke inbegripen. Äfven några andra undantag från stadsmanna näringarnas
stränga afgränsning hade befunnits nödvändiga: socknarna berättigades antaga handtverkare för
yrken, som i landsbygdens ekonomi ej kunde undvaras och för livilka hemslöjdens skicklighet ej
räckte till. Garfvare, skomakare och smeder voro de allmännast förekommande socknehandtverkare.
Kvarnar, sågar och
järnbruk måste få anläggas vid
vattenfall och forsar.
Lagen tillät redan på
1700-talet, att fabriksindustrin
stälde sig utanför
skråväsendets råmärken.
Finlands berg äro
fattiga på malmer; blott ett
fåtal järngrufvor har
bearbetats. Men från Sverige
kunna malmer lätt hemtas
till de sydvestra
kusttrakterna. Här anlades
åtskilliga masugnar, andra åter
i det inre af landet, där
myrmalmer och sjömalmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
