- Project Runeberg -  Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer /
161

(1893) [MARC] With: Leo Mechelin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Nationalhushållningen - C. Kommunikationerna. Af Felix Heikel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

berörande af Päijänne vattensystem skulle ga genom Wiborg till S:t Petersburg. Denna järnväg
fullbordades 1870, då densamma Alexandersdagen, den 11 september, upplåts för trafik. I
anläggningen däraf deltog ryska riksskattkammaren med 2 l ° millioner metallrubel, men sedan denna
anpart år 1882 blifvit inlöst, tillhör banan uteslutande finska statsverket.

Därnäst bygdes under aren 1871 — 73 af ett privatbolag en järnväg ifrän Hyvinge station
till Finlands sydligaste, långt i hafvet utskjutande udde Hangö. Då bolaget emellertid snart kom
på obestånd, inlöstes banan år .1875 af staten.

Vid samma tid utfördes, jämväl af ett privatbolag, med subvention af Borgå stad en bana
ifrån nämnda stad till Kervo station. Denna endast 33 km. långa bibana är tillsvidare den enda
privata järnväg, som finnes i landet.

För statens räkning bygdes vidare åren 1874—7G en järnväg från Tavastelius till landets
forna hufvudstad Abo och till fabriksstaden Tammerfors vid södra ändan af Näsijärvi.

Sedan 1878 har arbetet på järnvägarnes utsträckning med af ständerna anslagna medel
fortgått utan afbrott, med en stående kår af ingeniörer och arbetsledare.

Järnvägsbron vid Uleåborg.

Främst ville man draga en bana norrut, för att närmare förena de aflägsna nordliga bygderna
med södra. Finland. 1883 fullbordades Wasabanan, som från Tammerfors i en östlig båge leder

upp till Wasa stad. De följande åren drogs järnvägsspåret allt längre norrut genom det
österbottniska slättlandet, öfver dess många åar och elfvar. 1885 nåddes Gamla Karleby och’1886
Uleåborg, som ligger på 65° N. bredd och är den nordligaste stad i världen, som eger
järnvägsförbindelse. Till den österbottniska järnvägen fogades ett par år senare en-bibana till Jakobstad.

Nu följde i ordningen den Savolaksska banan, som från Kouvola station vid Helsingfors—
S:t Petersburgs järnväg sträcker sig emellan Päijänne och Saimavattnen upp till S:t Michel och
Kuopio. Den blef färdig 1889 och fortsattes följande år söderut till den betydande export- och
sågverksstaden Kotka vid Finska viken.

Samma år vidtog arbetet a tvenne nya betydelsefulla bansträckriingar: den ena från Wiborgs
stad genom Karelen till Sorda vala vid Ladoga och vidare norrut till Joensuu; den andra från
Tammerfors genom Satakunta till Björneborg vid Bottniska viken. Från karelska banan går en
bibana till Imatra vattenfall, dit trafiken från Wiborg öppnades hösten 1892.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:47:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finland19/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free