Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
universitetet blifvit ihågkommet med tvenne donationer, hvilka till beloppet vida öfverträffa alla
tidigare gåfvor af samma slag. Den ena är en af f. d. professorn i barnförlossningskonst J. A. J.
Pippingsköld (*(• 1892) testamenterad summa af 200,000 mk till inrättande af en profession i
tillämpad fysik. Den andra, ännu mera storartade gåfvan består i en testamentarisk disposition,
bvarigenom medicine licentiaten II. F. Antell, född i Wasa och afliden innevarande år 1898 i
Paris, till det universitet, där han i tiden idkat sina studier, öfverlemnat en summa af 800,000
mk med vilkor att årliga räntan fördelas till reseunderstöd i vetenskapligt syfte, sålunda att
hvarje stipendiat årligen skall uppbära 8,000 mk under tre års tid.
Oaktadt dessa betydande tillskott, är dock sammanlagda beloppet af de donationer, som genom
enskilda gifvare kommit universitetet till godo, icke stort, jämfördt med hvad rikare länder i detta
afseende halva att uppvisa. Men dessa gåfvor utgöra i alla händelser aktningsvärda bevis på
patriotiska och menniskovänliga tänkesätt samt vittna i sin mån om den kärlek, hvarmed
Finlands folk omfattar sitt bildningscentrum, sitt skötebarn, sitt universitet.
Th. Rein.
B. E L E M EN TAR LÄROVERKEN.
En omdaning af Sveriges och Finlands undervisningsverk var i görningen vid det nittonde
seklets ingång. Skolordningen af 1724 motsvarade icke mera tidens kraf; den allmänna
kulturutvecklingen stälde nya anspråk på skolan, och på pedagogikens eget område bröto nya, lifgifvande
ideer fram; det i tidens famn sjunkande seklet hade lemnat kraftigt groende frön och redan
spirande plantor i arf åt det, som grydde. Såsom en frukt af reformsträfvandena framträdde år 1807
en ny skolordning med tendens att tillgodose det reala bildningsbehofvet, jämte det ansatser
gjordes till att stärka den fåtaliga lärarekåren och att höja dess bildning. I Finland hann emellertid
denna nya ordning icke bringas till efterlefnad, innan kriget 1808 utbröt, och efter fredsslutet
återgick skolan i gammalt spår. Visserligen hade redan vid landtdagen i Borgå ständerna uttalat
sig för åtgärder till undervisningsväsendets förbättrande, och på grund af regeringskonseljens år
1813 afgifna betänkande angående skolorganisationen i Wiborgs län hade äfven Monarken erkänt
nödvändigheten af »att den redan under landets förra regering påtänkta samt efter tidehvarfvets
förändrade lärometod lämpade förbättring och reglering af allmänna undervisningsverket i
Finland blefve till verkställighet befordrad >. Men de förberedande arbetena för reformen drogo
ut på tiden, så att den af behofvet påkallade genomgripande omdaningen först år 1841 blef en
verklighet.
Under berörda tidskifte bibehölls sålunda den från 1600-talet härrörande indelningen af
skolorna i pedagogier, trivialskolor och gymnasier. De förstnämnda voro barnskolor för meddelande
af den första undervisningen och förberedde till inträde i trivialskolorna. Dessa, med sexårig kurs
på fyra klasser, utgjorde de egentliga elementarläroverken, ehuruväl med ett läroprogram, som till
öfvervägande del upptog de klassiska språken och hebreiska; deras ursprungliga syfte var äfven
att gifva sina alumner nödig förbildning för befordran på preste- och lärarebanan. Med
trivialskolan var förenad en s. k. apologist- eller skrifvareklass, afsedd för de elever, som icke ville
fortgå på den lärda banan. Eleverna gingo härifrån direkt ut till handeln och handtverkerierna.
De högsta och mest ansedda läroanstalterna voro gymnasierna, äfven de med ensidigt klassisk
riktning, men med mera omfattande kurser, än trivialskolorna, och uteslutande afsedda att förbereda
till akademiska studier. Skolornas yttre förhållanden voro icke lysande. Skolhusen voro å en
del orter så föga afpassade för sitt ändamål, att flere klasser arbetade i samma rum. Lärarne
voro få till antalet, med ringa eller ingen fackutbildning och illa aflönade. Kroppsaga användes
ofta med stränghet. Enskilde lärare funnos dock äfven under denna tid, hvilka utmärkte sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
