Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ända till Sibirien, där lian undersökte vogulernas och ostjakernas språk. Äfven senare, efter
en lång mellantid, begaf sig Ahlqvist tvä särskilda gånger (åren 1877 och 1880) ut på resa för
att förfullständiga dessa sina undersökningar. Sina på resorna gjorda observationer har han på
ett tilldragande sätt framstält i arbetena Muistelmia matkoilta Venäjällä (Minnen från resor i
Kyssland) och Unter den Wogulen und Ostjaken.
De närmaste vetenskapliga frukterna af Ahlqvists forskning voro: Votisk grammatik jemte
xpräkprof och ordförteckning (1856), Viron nykyisemmästä kirjallisuudesta (Orn den nyare estniska
litteraturen, Suomi 1855), Anteckningar i nordtschudisJcan (1861), hvilka sistnämnda utgjorde
komplement till Lönnrots publikationer om samma språk, samt slutligen hans Versuch einer
mokscha-mordvinischen Grammatik nebst Texten und Wörterverzeichniss (1861). Först efter ett
par tiotal år kunde Ahlqvist åter börja publicera resultaten af sina resor. Är 1880 utkom Ueber
die Sprache der Mord-Ostjaken I (texter och ordbok) och först efter hans död en Vogulisches
Wörterverzeichnis, hvilken han’ under sin lifstid hunnit få färdig i manuskript.
Orsaken därtill, att Ahlqvist under så lång tid icke sysselsatte sig med sina undersökningar
angående de aflägsnare slägtspråken, voro de pligter, som åtföljde professuren i finska språket och
som fordrade, att Ahlqvist närmast använde sin tid till undersökning och uppodling af detta språk.
Hans professorsafhandling, Suomalainen runous-oppi kielelliseltä kannalta (Finsk verslära från
språklig ståndpunkt, 1863), var den första fullständiga framställningen af de gamla finska runornas
versmått och alliteration och berörde äfven den nyare eller konstpoesins regler. I sina
föreläsningar började lian föredraga en systematisk finsk språklära, hvaraf första delen utkom i tryck
år 1877 med titel Suomen kielen rakennus (Finska språkets byggnad). I detta arbete var
framställningen icke begränsad endast till finskan, utan förklaring af språkföreteelserna söktes genom
jämförelse med de beslägtade språken. För undersökning och uppodling af finskan grundade
Ahlqvist år 1871 en särskild tidskrift Kieletär (Språkets genius), som har haft stor betydelse
såväl i praktiskt-språkligt som i vetenskapligt afseende.
Med särskildt intresse hängaf sig Ahlqvist åt undersökning af finska språkets kulturord,
hvilka han använde som kulturhistoriska bevismedel. Den grundtanke, på hvilken han stödde sig,
var den, att om namnet på ett föremål blifvit lånadt, äfven själfva föremålet lånats, d. v. s. att
namnet följt föremålet. Ahlqvists undersökningar på detta område publicerades år 1871 under
titeln De vestjinska språkens kulturord (på tyska 1875). Detta verk är i många afseenden särdeles
snillrikt; man finner dock däri äfven många alltför djärfva hypoteser.
Äfven innehållet i Kalevala var ett af Ahlqvists alltid återkommande föreläsningsämnen.
Sin uppfattning häraf började han likväl publicera först efter Lönnrots död och sedan Julius
Krohn framträdt. I sin afhandling Tutkimuksia Kalevalan tekstissä ja tämän tarkastusta
(Studier angående Kalevas text och granskning af densamma, 1886) gjorde han några anmärkningar
mot den af Lönnrot faststälda Kalevalatexten. Följande år utkom Kalevalan karjalaisuus
(Kale-valas karelska ursprung), hvari författaren söker besvara frågorna, hvilken finsk folkstam diktat
Kalevala och hvar detta skett. Beklagligtvis tog likväl Ahlqvist vid dessa undersökningar icke
hänsyn till det ursprungliga material, hvaraf Kalevala sammanstälts, eller de s. k. varianterna,
livilka ensamma kunna hafva betydelse för den vetenskapliga forskningen.
Ahlqvist åsyftade med sina undersökningar af finskan på visst sätt alltid den praktiska nyttan.
För honom var icke det finska språkets historiska utveckling hufvudsak, utan han ville alltid
klargöra, hvilka former enligt de i språket rådande lagarna borde anses vara riktiga och alltså
användas i skriftspråket. I sin språkvetenskapliga metod hade Ahlqvist icke höjt sig från en
blott jämförelse till en verklig språkhistorisk ståndpunkt.
I bredd med Ahlqvist verkade vid universitetet, i synnerhet på 1880-talet, Julius Krohn
(1835—1888, docent i finska språket och litteraturen år 1862, lektor i finska språket vid
universitetet 1875, extra ordinarie professor 1885), om hvars flitiga verksamhet som finsk skriftställare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
