Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
, Runeberg. Cygnaeus. Topelius. Tiden till 1863. Med 1840 inträder vår svenska
vitterhet icke i något nytt skede, hvad grundsatserna vidkommer. Patriotismen och det ideala
åskåd-ningssättet utbredde sig mer oeli mer som dess ledande principer. Men märkbar är den lifligare
produktion, som röjes under dessa årtionden. Universitetets jubelår (jfr s. 171), då Nervander
och Stenbäck gjorde upp sina räkningar med poesin, i det de framburo sina bästa skapelser,
utgör i detta hänseende en vändpunkt. Kalenderlitteraturen, som växte både i antal och värde,
bär vittne härom. Finsk National-kalender för 1840 > och den af J. Grot på svenska och
ryska utgifna kalendern till minne af sekularfesten gjorde början. För att nämna blott de bästa,
»Neeken», utgifven af F. Berndtson för 1845, 1846, 1847, 1849, >Lärkan , utgifven af E. v.
Qvanten för 1845 och 1849, Fjäriln», utgifven af F. Berndtson 1851, och »Veteranen >, utgifven
af G. Lagus .1858, visa de, huru vid sidan af de ledande diktarne en allt talrikare skara af yngre
Apollosöner framträdde. Hit höra den af L. Forsten och andra f. d. kadetter 1846 utgifna
kalendern Finska Kadetten» och österbottniska studentafdelningens ströskrift Joukahainen ,
hvars första häfte utkom 1843 och som sedan vunnit efterföljd inom flere andra studentafdelningar.
En särskild uppmärksamhet förtjenar Robert Tengströms : Finsk Anthologi» och »Fosterländskt
Album , hvilket han publicerade tillsammans med H. Kellgren och K. Tigerstedt 1845 och 1847,
då här genom öfversättningen af finsk folksång och saga inflytelsen af det folkeliga elementet
väsentligen förmedlades. Redan 1841 hade en metrisk öfversättning af Kalevalas första upplaga
utgifvits af M. A. Castren; den kompletterades med Kullervo- och Lemminkäinen-cyklerna, 1851
och 1852, öfversatta efter nya upplagan af C. G. Borg, hvarefter Kalevala genom en ny och
fullständig öfversättning af K. Collan 1864 åter infördes hos den svenska allmänheten i landet.
Ej utan betydelse för den poetiska smakens utbildning äro de öfversättningar från Heine (af
K. Collan), Göthe, Oehlenschläger, Robert Burns, från Lermontoff och andra ryska skalder, antika
och orientaliska dikter, som sågo dagen under detta tidskifte.
Också antalet af lyriska dikthäften ökades ansenligt denna tid, och om äfven flere af dem
äro förstlingar, hvilka sedan icke följdes af mognare verk, vittna de dock om, huru allmänt den
vittra lusten och förmågan hade spridt sig. Detsamma gäller novellerna, af hvilka man på dessa
år kan räkna mellan trettio och fyratio, största delen dock formade efter utländska mönster,
Dumas, Jules Sandeau, Dickens, än mer efter Emilie Carlén och Aug. Blanche, hvilkas arbeten
genom tvenne i Borgå och Wiborg förlagda romanbibliotek vunno ökad spridning. Ett godt
tecken var det, att landsortens pressar deltogo i den vittra produktionen; i Abo tycktes till och
med ett litterärt centrum åter uppstå med sitt eget novellbibliotek Aura», som utkom åren
1847 —1856 med ganska många originalnoveller och dramatiska stycken. Äfven teaterrepertoaren
började förses med inhemska alster, mest lustspel och sångstycken, för de kringresande truppernas
och sällskapsspektaklens behof. Vältaligheten, däri Cygnaeus framträdde som mästare, gick för
öfrigt sin gamla, vanligen tunga gång vid de akademiska festerna och i Vetenskaps-Societetens
minnestal. Historieskrifningen, som visserligen frambragte dugande forskningsarbeten, har i
stilistiskt hänseende föga annat nämnvärdt, än Cygnaei arbeten, som längre fram skola beröras.
Däremot böra i detta sammanhang Matthias Alexander Castréns »Nordiska resor och forskningar»,
offentliggjorda efter den store språkforskarens död i sex delar, 1852—1870, af hans hängifne vän
och biograf C. G. Borg, omnämnas, enär de i sina berättande och skildrande delar erbjuda behaget
af en klar och lugn prosastyl med lätta inslag af skämtande lynne. Hållna i en liflig styl och
icke sällan försatta med en kostelig humor, tillförsäkra äfven Georg August Wallins
»Reseanteckningar från Orienten 1843 1849 (utgifna 1864 —1866 af S. G. Elmgren) åt den kände arab-
forskaren en plats bland våra prosaister på denna tid; han ger på samma gång en fängslande
bild af den lugna arabdoktorn, i hvars skepnad han vågat sig in i norra Arabien bland öknens
barn, och af dessas seder, lynne och lefverne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
