Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skapelsegåfva, ehuruväl aldrig mästerlig, stundom förmår gifva en lycklig form åt ingifvelserna. Till
dessa fosterländska dikter höra promotionspoemen 1840, 1850 och 1804, långa betraktelser öfver
Pehr Brahes och Porthans tidehvarf samt den finska folkdikten, varma, formlösa hägringar, än i
det förflutna, än i framtiden, målade af hans stora fosterlandskärlek. Samtida liafva intygat om
poemet 1840, hvilken djup verkan på de unga sinnena Cygnaeus gjorde med sitt nya sätt att se
i stort, hvad som händt och gjorts i Finland, såsom vore det sällsporda vittra eller krigiska
bragder. Eftervärlden har ej på samma sätt kunnat förbise versens styfhet, diktionens tvungenhet
och öfverdrifterna i omdömet, men kan icke heller misskänna fosterlandskänslan.
Samma böjelse för öfverdrift i beröm som i tadel följde honom som historieskrifvare och
kritiker, men i prosaframställningen skänker hans originela uttryckssätt ett behag, som frångår
hans vers. De långa, om Jean Paul erinrande perioderna afrunda sig med en säkerhet, som
vittnar om det välde han med tiden vunnit öfver språket, hvars alla resurser han anlitade
för en mellan ironi, humor och invektiv skiftande
uppfattning. Hans historiska arbeten äro alster af
omfattande källforskning och patriotisk meditation,
rika på skimrande vyer, där ofta nog åsigtens
sanning är mindre verksam, än inbillningens
förespeglingar, fulla dessutom af personliga erinringar, infall,
utvikningar af alla slag, tillkomma utan strängare
metod, men fängslande som kåserier i stor styl. Ur
synpunkten af Finlands väl och ära bedömer han
det förflutna, som om dess män kunnat eller bort
ledas af hans patriotiska impulser. Denna
subjektivism går igen i hans två dramer, »Claes Flemings
tider» 1851 och »Hertig Johans ungdomsdrömmar;
1854, där han sökt att omsätta sina betraktelser i
dramatiska gestaltningar, men utan rätt förmåga att
ge personerna ett verkligt lif eller handlingen någon,
vare sig yttre eller inre, nödvändighet, hvartill kommer
hans benägenhet att omskrifva tankarna med
metaforer och anspelningar, som förtynga dialogen. Det,
som ger läsningen af Cygnaei dramer, liksom af hans
skrifter öfver hufvud, sitt intresse, är det intima och
oförstälda umgänge man därunder har med en
stor-sinnad ande, varm för det heroiska, det ridderliga,
det lojala och humana, men öfver allt annat hänförd af beundran för sitt land, dess folk och de
personer, som i tiden verkat för dess väl.
Främsta rummet bland hans kritiska skrifter intar hans djupsinniga tolkning af
Kullervo-cykeln (1853), af hvars tragiska gång och vilda poesi lian ger en mästerlig framställning. En
förtjenstfull studie af den efterromantiska vitterheten i Tyskland och Sverige är lians akademiska
afhandling om »Erik XIV som dramatisk karakter» (1853). Det bästa beviset på Cygnaei
befogenhet som vitter kritiker är hans oförstälda beundran af Runebergs skaldskap, så konträrt
motsatt hans eget. Fri från all afund, hvilken lumpna känsla hade intet rum i hans karakter,
prisade han Runeberg för hans diktnings klara, formfulländade objektivitet.
Till Cygnaei kritiska arbeten, hvilka helt säkert bland alla hans verk för eftervärlden
bibehållit största intresset, höra äfven de biografiska skildringarna af Nervänder (1848) och Franzén
(1872), hvilka egentligen tillkommit såsom minnestal. Cygnaei vältalighet skilde sig icke mycket
från hans framställningssätt som essayist: samma breda, lugna ordflöde, samma lyriska förknippning
Fredrik Cygnaeus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
