Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vintergatan.
I denna fosterlandskänsla inneslutes jämväl känslan för landets natur, ur hvilken många af
lians älskligaste ingifvelser härflutit, oändligt ömma och milda, men äfven friska och muntra
stämningar. Metarens intryck i daggryningen, skridskoåkarns nattliga färd till sin flicka, skidan
som slinter öfver snön, och våren, isynnerhet våren, som är hans älsklingstid, med dess islossning,
dess löfsprickning och underbara aftonljus, äro motiv som betyga en munterhet, hvilken äfven i
afseende å menniskolifvets företeelser kan framalstra en skämtsam uppfattning. Hos ingen annan
af våra diktare eger naturstämningen så oändligt många skiftningar, som hos Topelius, men att
lians diktnings väsen dock i grunden är allvarligt och något vemodigt, liar han själf angifvit med
Kanteletars ord: »sången är af sorg upprunnen», och innerst är detta allvar en religiositet, hvilken
beherskar hans ingifvelser och söker lösningen på all lifvets strid ofvanefter. Under den religiösa
känslan ger sig den erotiska fången ( Hvem är din lefnads ljus?»), naturhänförelsen genomtonas
af en religiös ( Orions bälte , Vintergatan ), och ur denna grund alstras ock hos skalden en
benägenhet för det öfvernaturliga, som låter Guds röst förnimmas äfven i ulfvens hjärta och hejda
honom i språnget mot gossen, hvilken är ute julnatten och ser på Jesu stjerna (»Odemarkens jul»).
Ur denna grund framkväller till stor del den romantik, som utvecklar sig i hans diktning, ju
mera det lider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
