Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Långt avlägsen från de andra operationsområdena låg
krigsskådeplatsen vid Ishavet. Utgående från sina militära
stödjepunkter, Murmansk och Poljarnoje, hade ryssarna
ett lättvunnet spel inom det praktiskt taget oförsvarade
finska Petsamoområdet. Ett spel, som ytterligare
underlättades genom en vitt utgrenad spionligas landsförrädiska
stämplingar. På denna front kunde ryssarna inom kort
insätta omkring 1 division jämte ett betydande antal —
enligt uppgift 200 — stridsvagnar. Under februari månad
torde ryssarnas styrka i dessa isiga polartrakter
småningom stigit avsevärt. Det antages, att de till slut där
disponerat omkring 2 divisioner.
Ryssarna arbetade sig fram utefter Ishavsvägen, besatte
”nickelstaden” vid Salmi järvi och kommo den 20 december
till det skarpt framskjutande gränshörnet vid Nautsi. Här
kulminerade anfallet på grund av transportsvårigheter,
och ryssarna nödgades till ett brådstörtat återtåg ett par
mil till Höyhenjärvi, där de mottogo förstärkningar och
förnödenheter.
Under polar vinterns inflytande upphörde operationerna
en tid. Ryssarna fingo mest syssla med barackbygge. Vid
månadsskiftet januari—februari återupptogo de dock
operationerna, även med insats av betydande
flygstridskrafter, men utan större resultat. Visserligen tvangs den lilla
försvarsstyrkan i slutet av februari till reträtt till Nautsi
igen. Men här avslogos ryska angrepp, och fronten
stabiliserades vid samma punkt som för tre månader sedan.
Sammanfattning av det militära läget vid fredsslutet.
Den 12 mars 1940 var således läget på Ishavsfronten
stabiliserat vid Nautsi. Inom Sallasektorn innehade
ryssarna Salla, som de förvandlat till en stark stödjepunkt.
De hade sålunda här vunnit en avsevärd fördel, men
nordväst och sydväst om Salla var fronten stabiliserad, och
det förefanns ingen överhängande fara för att denna front
skulle brytas. Vid Suomussalmi var finskt område
praktiskt taget befriat från ryska trupper. Sydost om Kuhmo
pågick ett slag, som lovade bli en framgång av samma
art som segrarna vid Suomussalmi och Raate, Syskyjärvi
och Lemetti. Vid Ilomantsi, Aittojoki och Kollasjoki var
fronten stabiliserad. Efter de stora finska framgångarna
omedelbart norr om Ladoga hade visserligen ytterligare
starka ryska krafter insatts, men de torde näppeligen
kunnat inverka på det avgörande, som skulle äga rum vid
Kitelä och Pitkäranta.
Läget var efter tre och en halv månaders krig över allt
fördelaktigt — utom på Karelska näset. Även där höll
dock ännu Mannerheimlinjens östra del, och längre väster
ut hade fienden hejdats söder om Viborg. Men ryssarna
hade nu enbart på fronten väster om Äyräpää vid Vuok-
salmi och Raate
sionen. Det hjälpte icke, att 33 :e divisionen kom sina
nödställda kamrater till undsättning. Då kriget upphörde, var
slaget vid Rasti-Saunajärvi ännu i full gång. Den 12 mars
hade de finska trupperna just igångsatt ett avgörande
anfall. Även den 33 :e divisionen hade råkat illa ut, och det
var en fråga på kort sikt, när dessa strider skulle lämna
ett lika stort utbyte som de, vilka utkämpats norr om
Ladoga och vid Suomussalmi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
