Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nto 2I.
Helsingfors,
Forsöagen öett 31 Esras
Liin tia weckobladet.
1888.
Yrenrrmerakionspris:
J Helsingfors å Missiousbokhandelm
Alexattdersgatan 40
Helt år ..... 3 mark 50 penni .....
Halft år . . . . 2 mark — peuni .....
Fjerdedels år. . 1 tnark 25 peuni .....
genom postkoutoren
st mark 88 penni.
2 mark 27 penni. «
1 mark 32 penni. l
J landsorten
R e d a k t ö r:
Tintin Edelljeim, adress: Estnäegatan N:o Z-
gnu-anser
emottagas å Missionsbokhattdeln, Alexandersgatan 40,
å 10 penni för petitrad; affedda att förutom i detta
blad äfwett ingå i ,,Suomen Wiikkolehti«-: 15 p.;
önskas öfwersättttittg tillkommer 2 p.
I- Emedun ledande artikeln
blifwit indragen af censuren,
presteras tidningen i detta skick.
Frågor
föreslagna, enligt Nykterhetswännen, att disku-
teras wid fjette allmäntta nykterhetstnöteti
Helsingfors den 26—-29 juni 1888.
1. Nykterhetsrörelsctts förhållande
till ungdomen.
l. Medför det någott nytta att låta barn
öfwertvara nykterhets-sällskapens astonsam-
qtväm? Jfall detta icke anses tvara fallet,
så frågas, htvad borde göras för att meddela
barn uppfattning om uykterhetssakenr (T:ljus
nykt. så»llskap).
2. Ar det anledning att mera än hittills
antaga sig ungdomen? Ont härtill stvaras
jakande, så frågas huru skall detta tillgå:
a) borde barn emottagas säsommedlemntar
i nykterhetssällskapP
b) borde särskilda sällskap grundas för barn?
c) borde tväl i båda fallen en tviss ålders-
gräns bestämmas-, hwarnnder ingen skulle
i sällskapet ttpptagas«?
d) är det nödigt att föranstalta ottt sär-
skilda möten och nöjen för ungdomen?
Om härtill stvaras jakande:
e) i htvilkett forttt skulle dessa tnotstvara sitt
ändamål?
(A. Wuori).
11. Frågor rörande ett tttera all-
warlig eller frisinnad riktning
for uykterhetsarbctet.
Z. Huru långt fä nykterhetssällskapen gåi
föranstaltandet af dansuöjen och dyl. utan att
gå misste om sitt egentliga uppgift?
(Föreningen Walo).
4. Afwika nykterhets-sällskapen från sitta
grundsatser, om de anordna sådana lustbarhe-
ter som allmän lag tillåtet-. Om detta är
fallet, hwilken ersättning kunde påfinuas, för
att icke ungdomen må blifwa främmande för
nykterhetsrörelsen ?
(Föreningen Wapaus).
5. Auses det passande att nykterhetsfällis
skap tillställa lustresor om söndagar på för-
middagen? (T:hus nykt. sällsk)
6. Katt ett sällskap kallas kristligt och fed-
ligt, som i huftvudsak är grundadt på jordi-
ska nöjen? (A. Härdh.)
7. Huru kunde större fördragsamhet och
enighet åwägabringas mellan nykterhets-wän-
ner, som stå pä religiös-, och dem, som stält
sig på en friare folklig grundtval?
(S. Kanniaitten).
(Forts.)
Till Redaktiouen för Finsta
Weckobladet.
o tvi-«
Ur en reltgtos »lösdrifwares«
anteckningar.
Oni någonting ikristendomsläran skall
kunna kallas renlärigt, så ntå tväl i dit
i främsta rummet få räknas allt sådant,
font denna läras stiftare Kristus sjelf i
sitt etvangeliunt uttalat. Bland sådana
uttalanden wilja wi nu fästa uppmärk-
samheten tvid ttågra iföljande skriftställett
förekommande sådana. J Mattei 4: 17
heter det: ifrån den tiden började Jesus
predika och säga, ändren edert finne, ty
himmelriket är nära. J Markus 1: 14
sedan Johannes blifwit kastad ifängelse,
kom Jesus till Galilöen och predikade
ewangeliunt om Guds rike sägande: ti-
dett är fulländad och Gads rike är nära,
ättdren edert sitttte atl) tron etvattgeliuttt.
J Lukas’ 4: 43: men han sade till dem:
äftvett för de andra städerna tttåste jag
förkunna etvaugelittttt ottt Guds rike,
ty dertill är jag sänd. Wi kttttna af
det oftvauftåeude se httrtt Kristtts fattade
ändamålet med sitt sändning till jorden,
nemligen att göra ett ända på syndens
rike och inbjuda alla tuenuiskor att in-
träda i det ttya Gads-riket, sottt tvar
ttära föreståettde. Meu för att de skttlle
bliftva skicklige att der inträda, förelade
han dem ttoenne wilkor: att ändra sitta
sinnett och tro på etvaugeliuttt. Utan
tro och sinnes-ändring skulle ingeninkom-
ttta i Riket.
För att få någon föreställning ont httrtt
Kristus gick tilltväga toid förtverkligattdet
af den uödtvändiga sinnesättdrittgett, låt-
ottt oss ftatttta tvid Joh. 6: 33, 35.
Kristus förklarar sig der wara det lif-
sens bröd sotn nederkomuter frått hitn-
tneltt och gifwer toerlden lif; och i fort-
sättningen af samma kap. låter hatt oss
meta, att detta brödet är Gads ord.
Analogien mellan det himmelska brödet
och ordet är lätt funnen: likasom brödet
måste uedftväljas och tvidare bearbetas
uti de organer fottt äro dertill bestämda,
för att komma det lekamliga liftvet till
godo, så måste ock ordet på andligt sätt
smäljas, i hjertat anammas och betvaras
för att i sinom tid itttverka på det and-
liga liftvets höjattde och förädling- Ge-
ttottt ett fortsatt begagnande af denna
himmelska spis kotuttter hela tvårt själs-
lif på detta sätt att undergå en sådatt
förändring att tvi framstå såsom ttya el-
ler pånyttfödda metmiskor. Men ont
detta resultat stall kunna tvinnas, få tvi
icke sjelftve toara passitve eller likttöjde,
utatt tvi måste i så ntåtto tvara med-
tverkande att tvi stvälja ordet och bema-
ra det tills det bliftvit assitttileradt med
tvår ande.
Sottt utatt wet har den lutherska kyr-
koläratt uppfattat tvår frälsares tttattdat
på ett härifrått mycket divergerande sätt.
Utgående från den förutsättnings-att Gads
helighet och rättfärdighet fordrar att sytt-
darette måste återlösas och tillfyllestgö-
relse presteras, innan deras syttderknttua
förlåtne warda, inskränker den Kristi
tverksanthet dertill, att han i egenskap af
tvår vikarie lidit fyndastraffet och jem-
tväl fullgjort lagens fordringar för oss
alla, på grtntd htvaraf dett äftvett stad-
gar att Kristus genom dessa vikarierande
handlingar förskaffat oss frihet från syn-
dastraffet satnt nåd och salighet hos Gud.
Bland allt som kunde emot ett sådant
resomtetttang anföras, tvilja tvi fram-
hålla detta ena: att Kristus-, som antag-
ligen måste haftva känt fodrens afsigter
och fordringar bättre än någon annan,
ingenting derottt nämner, utan twärtom i
berättelsen otn den förlorade sonen gif-
mer oss en leftvattde bild af den outsäg-
liga glädje tvår Gad kätttter då någon
ångerfull syndare till honom återtuättder
med orden: jag haftver syndat. Likaså
yttrar han i Joh. 6 att fädrens tviljtt
är deu, att hivar och en sottt ser Sonen
och tror på honom. skall haftoa etvigt lif.
Ottt tillfyllestgörelse säges ej ctt ord.
J öftverensftämtuelse med den antagna
dogmen att Kristus genom sitt lags-istill-
bordande förskaffat oss ttåd och salighet
hos Gud, har nya födelfett af kyrkan
betraktats såsottt ett tillämpning af
dett förtvärfmade nåden. Euligt Kristi
etvaugeliutn åter katt nåd och salighet
alls icke tvinnas utan nyfödelfe. Ästveu
trons begrepp har ikyrkolärau bliftvit
tnodifieradt få att derttted förstås ett fast
förtröstatt på Kristi förtjenst; ttär Kristtts
deretttot talar om tro, tvill hatt dermed
haftoa sagdt, att hatts ord såsom ett
Guds ord icke får bettviflas utatt såsom
orygglig sanning emottagas såtväl i af-
seende å dess löften sout hotelser, såle-
des efter mönstret af Abrahams tro som
räknades till rättfärdighet.
Då nu sådana skiljaktigheter finnas
emellan kyrkans lära och Kristi emauge-
linm, synes det tvara på tiden att läran
bringas i närmare öftverettsstänunelse
med etvangelintu, så att ,åt nyfödelsett
tilldelas dess rätta plats såsottt frälsnin-
gens kärna, och dogmen om Kristi straff-
vikariat såsom ett frättttttande plantering
uteslutes. " Kristi död och änttttnter hatts
uppståndelse äro tvisferligett as ofantlig
wigt, men de så icke gälla annat än hivad
frälsaren tville att de skulle gälla, d. ä.
att de skulle utgöra ett dottt öftver döden
och djeftvulen och tillika ett teckett sottt
skulle öftvertyga tverlden att hatt tvar
Guds fon. Ett bekräftelse deraf att sa-
ken gällde ett ttvekatnp mellan frälsaren
och denna tverldeus furste, har hatt yt-
terligare giftvit oss uti liknelsen ottt de
ttvå herdarna Dett falske herden flyr
när han ser ttlftvett kotnnta och nlftven
bortröftvar och förskingrar fåren, men
hatt, fottt är den gode herden, inlåter
sig i strid med ulftoen och uppoffrar sitt
lif för att frälsa sina får.
Wid det här oftvan anförda tillfället
då Jesus i Kapernaum lärde folket att
han toar det kostliga brödet, somnedkotu-
tttit från himmelen, och att den font äter
af detta bröd skall leftva till etoig tid,
hände det att många af hatts lärjungar
börjare knota, sägande. detta är ett hårdt
tal, htvettt kan höra dei? Och etvange-
listen tillägger att ifrått den tiden många
drogo sig tillbaka och tvattdrade icke längre
med honom. Sedatt den tiden hastva
tväl otaliga skaror gjort på samma sätt
som desse, men de känna numera ingen
brist, sedan de fått en ny gtuud att hwi-
la på, och den grundett heter Kristi för-
tjenst. Hlvetn är nu rättlärig; den sotn
söker saligheten iOrdets attuammande,
eller den font förlitar sig på Kristi för-
tjenst?
—l.
Sedligljctsfrågatt inför Landt-
dagen.
cIcctguksliottet
har i sitt betänkande i huftvudsak anslu-
tit sig till de af petitiottärertta uttalade
åsigterna. Beträffande först det regle-
utettte htvarigenom prostitutionen i huf-
tvttdstadett reglerats, httr utskottet fram-
hållit att enligt dess 1 § afsigten med
detsatttuut uppgiftves mara ej att hämma
eller hindra utatt att öftoertvaka prosti-
tutionen. Då derjetttte reglementet för-
utsätter att sådana qtuinuor, sottt öfwer-
letttna sig åt proftitiottett ittskrifmes å
byrån för att regelbundet besigtigas, htvar-
tvid åt den inregistrerade öftverleutnas
en anteckningsbok, i htvilkeu hennes hel-
sotillståttd antecknas, och myndigheterna
sålunda, med ltvetskap otu det skändliga
yrke den prostituerade bedriftver, tillåta
henne derttted fortfara och giftva regel-
bundna betvis på besigtningen, måste
detta anses innebära ifrån myndigheter-
nas sida tillåtelse att under toissa före-
skrifter allmänt bedriftva yrket. Att på
detta tvis regletnentera otuktsförbrytelser,
under det allmänna lagett belägger de-
samma med straff, katt icke betraktas att-
norltntda ätt sottt olagligt och borde reg-
lementet derföre, enligt utskottets tanke
upphäfwas.
Hwad åter tvidkommer dett, såsom det
synes-, af polis-myndigheterna omfattade
och af prokuratorn äftvett hyllade åsig-
ten, att stadgattdetta i 57 kap. M. V-
icke toore tillämpliga i de fall, då de
prostituerade ick bo flere tillsattmtaus,
utan ett eller ttvå på htvarje ställe, så
har utskottets flertal icke ktttntat instäm-
tua i denna tolkning. Domstolspraxis
har alltid tvarit sådan, akten htvar, sottt
hållit rutn för utöftvattde as fkörlefnad
och sålunda beredt sig inkomst, ansetts
förfallen till anstvar enligt detta lagruttt,
utan afseende på ottt antalet af de amin-
nor, sottt i huset innebott, tvarit större
eller mindre. Oclj att denna praxis tva-
rit öftverensftämmande med lagstiftarens
mening, tvintter särskildt stöd deraf, att
ett så framstående författare frått tidett
närmast efter lagens ntgiftvande, sottt
Nehrtuatn uttalat sig i enahanda syfte.
Ar 1884 afskaffade de härstädes då
befintliga större otuktswärten. Dentm
åtgärd måste, tvisferligett ettligt utskottets
tanke, betraktas sottt ett återgång till större
laglighet. Men på gruttd af hivad of-
wan framhållits, måste dock äftvett det
närtvaraude tillståndet sanfes stridande
ntot allmän lag, och toille derföreutskot-
tet uttrycka dett säkra förhoppningen, att
regeringen skall ej mindre egna frågan
den allsidiga pröfning, sottt ämnets tvigt
krästver tttatt äfwett tillbörligett beakttt
hivad utskottet haft äran oftvatt anföra.
Derr E. af Forselles- yttrande
i Nidderskapets och Adelas plenum den 27
maj.
Sedatt jag hade äratt att bär uppläsa
det petitionstuentorial, hwilket, jetttte an-
dra i samma syfte till ständerna utleta-
ttade, nu tvarit föremål för lagutskottets
handläggning, haftva några offentliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
