Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Llin ta weckoltladel.
Helsingfors,
Tore-dagen den 7 Yuni
Nto 22.
1888.
Yrenumeratronsprrs :
J landsorten
genom po tkontoren
3 mark «
2 mark 27 penni.
1 mark 32 penni.
el n fors å Missionsbokhandeln,
J H st gAlex-·anderögatan 40
Holt år ..... Z mark 50 penni .....
Halft år · . . 2 mark — penni .....
Fjerdedels år . . 1 mark 25 penni .....
8 penni.
R e d a k t ö r:
Zntm Gdelheknn adress: Estnäsgatan N:o Z.
Znnonser
emottagas å Missionsbokhattdeln, Alexandersgatatt 40,
å 10 penni för petitrad; assedda att förutom i detta
blad äswen ingå i ,,Snotnett Wiikkolehti««: 15 p.;
önskas östversättning tillkommer 2 p.
Till Redaktionen för Finsta
Weckobladet.
Anhålles att ni tville i Eder tidning
införa efterföljande
Protest.
Då F. W:bladet skulle framträda för
allmänheten, assågs dermed ett s. k. »al-
liansblad«, som, utan att itttaga någon
partisk hållning i tvåra pågående parti-
strider, utan att göra sig till språkrör
för någon wiss kyrka eller fekt, skulle
blifwa en föreningslänk emellan de hit-
tills tywärr så splittrade kristna ilandet
(se anmälan och inbjudningen till aktie-
teckningen). Men dessa löften haftva
undertecknade sett med sorg fullkomligt
beswikas. Bladet har icke warit en för-
bindningslänk mellan de splittrade kristna
gentemot tverld och otro, men tväl ett
sådan etnellan alla mot dett lutherska
kyrkan fientliga menniskor. Det är mitt-
dre för Kristtts och de kristnas enhet,
som bladet sökt werka, utatt fastmer sträf-
wat att samla till .alliaus« motkyrkan,
befordrat söndring och separatism. För-
gästves hafwa tvi tväntat på ett erkän-
famt ord om den lutherska kyrkan eller
dess tjenare, hwilket man haft skäl att
wänta af ett alliansblad, så mycket mer
som ju dock denna kyrka, trots allt hivad
de «frikyrklige« föregistva, fortfarande så
godt som ensam uppammar och närer
det kristliga listvet i tvårt land. J stäl-
let hafwa wi i nästan hwarje nummer
funnit mer och mindre bittra ochgkärlekslösa
anfall mot denna tvår folkkyrka, dess
presterskap, och framför allt mot dett bib-
liska kristendomens förstvarare tvidlandt-
dagen, män, som oförskräckt haftoa upp-
tagit kampen mot den flacka liberalistnen
.och den inträngande otron. Enligt tvår
tanke har F. W. i stället för att wara
ett alliansblad, bliftvit det mest parti-
sinnade blad tvi för närtvarattde känna
i wårt land, hwarsör det ock hos de
kyrkligt sinnade kristna wida tvägnar mer
skadat ätt gagnat den ewangeliska allian-
sens goda sak. Det är emot en sådan
,,allians««, som wi härmedelst haswa tve-
lat lägga tvår bestämdaste gensaga, för-
klarande att tvi på intet tvis tvilja upp-
bära F. W:bladets ståndpunkt. Wi utå-
fte göra detta för sanningens skull, äf-
wensom för att renttvå oss frått miss-
tanken att arbeta för samma utål sotn
F. W. Wi haftva ansett oss böra göra
detta dels emedan äftvett wåra namn
warit förenade med tvårt lands allians-
strästvanden, dels såsottt garatttiteckttare
för bladet, och undertecknad Aitnonen sär-
skildt såsottt den der haft någorlunda
tverksatn del i sjelftva uppkomsten as hela
tidnittgssöretaget. Tammela, den 30 maj
1888.«
AZE Granfelt«
pastor i Tatntttela.
Matti Tarkkattett,
pastors adjunkt.
D. A. Aitnonen,
kapellatt -i– Tannnela.
smar-
Wi haswa lofwat att, ,,utatt att göra
oss till språkrör för någon tviss kyr-
ka eller fekt, arbeta för en sund kristlig
werldsåskådniug i frisinnad anda«.
Wi haftva lofwat att ,,följa med och
granska dagens tvigtigare srågor,särskildt
de, sottt röra tvårt eget land, samt bemö-
da oss om att, utan att intaga ttågon
partisk hållttittg i wåra pågående språk
och partistrider, ingjuta hos wåra
läsare kärlek till fäderneslandet och akt-
nittg för wår konstitutiott«. Wi hastva
lostvat att ,,geuom uttalanden i religiösa
och kyrkliga frågor söka tverka för d ett
religionsfrihet, hivars stif-
tare Jesus Kristtts är«, d.ä.
den religionsfrihet, font förkastar alla
werldsliga tvapen och yttre ttvångsåtgär-
der sautt lungt förtröstar på den makt,
font innebor i sanningen allena. Och tvi
hastva slutligen lostvat att upplåta tvårt
blad för uttalanden för kristne af olika
trosriktttingar, på det att de stora frågor
som sammanhänga med kristendomen, må
få en så allsidig belysning som möjligt,
santt att bladet sålunda skttlle utgöra en
förettittgslänk emellan de hittills tytvärr
så splittrade kristne ilandet. (Se in-
bjudningen till aktieteckniug och aumälan).
Wårt blad är således ett diskussionsblad;
hafwa wi orätt talat, så stå tvåra egna
spalter öppna för att bewisa oss det.
Plats för en dylik bewisföring har ättttu
aldrig förtvägrats.
Men tvi haftva icke lofwat och kttnna
aldrig loftva att arbeta för, att en brist-
sull ntettsklig kyrka skall, med undertryc-
kattde af den enskilda tros- och sammets-
friheten och med skydd af den tverldsliga
maktens artn, fortfarande få bibehålla en
yttre maktställning, som tvi anse tvara
oförenlig med Guds ord. Wi tro att
kristendomen är något för heligt och stort,
för att kunna inneslutas i yttre former
eller uttömmas as en kyrkolära. Der-
före haftva tvi äfwett stält tvår tidning
på grttndtvalen af protestantismens troen-
ne hustvudprincipar —- bibeln såsom ett-
da auktoritet i religiösa tros- och lifsfrå-
gor, santt tttenniskans rättfärdiggörelse
genom en leftvande tro på Jestts Kristtts
—- och icke under auktoriteten af någon
kyrka. Wi älsktt och ära den lutherska
uppfattningen af kristendomen, svtn tvi
ästvett sjelstva tillhöra, och tvi haftoa tvid
särskilda tillfällett uttalat tvår sörtoiss-
nittg otu, att ett stort antal af dess be-
känttare — lärare såtväl som lekmän —-
en dag skall stå blattd den skara, sotnin-
gett räkna katt; men tvi ktttttta dock icke
tro att denna uppfattnings bekännare er-
hållit någon företrädesrätt till platserna
i Guds rike. Ostver läran står listvet,
och tnåttgcu, på lnoilten den ortodoxe lu-
theratten nu nedbliekar med förakt, stall
säkerligen ett dag besinnas hafwa, bättre
än han, förstått och uppfyllt sin Hetres
tvilja. En förening emellan de olika
kristne, sotn nu blott förstå en dels och
se blott en dels, kan tvisserligen icke wa-
ra annat ätt önsktvärd, och för en sådan
förening tvilja tvi åstven af allt hjerta
arbeta; men en dylik förening kan endast
ske här på jorden, derigenom att lika
rätt« äfwen i yttre afseenden, tillerkännas
dem alla och icke derigenottt att en rikt-
ning, på lagstiftningstväg, förbehåller sig
förmyttderskap öftver de öfriga; ett så-
dant sätt att gå till wäga måste sjelsfallet
motarbeta htvarje santt förening. Wi tro
att det ord Kristus gaf oss, fordrar fatt-
ning och werklighet, och att de, fotn till
namnet bekänna sig till detsatuma,äftven
måste göra det af hjertat; tvi tro att
ttatttvardett är helig och att htvarje kor-
poration sotn, genom lagbttd och löften
ont timliga fördelar, ttvittgar och tippnin-
nar någon att begå densamma, gör sig
skyldig till en swår hädelse. Wi haftrct
tvarttat för den hierarkiska andan, som
långt ifrån att haftoa blistvit utdömd
med medeltiden, wisat sig haftva öfwer-
leftvat denna, likasont den före denna
fanns till, och som på senare tider, sär-
skildt wid det nyss afslutade landtdags-
arbetet, frantträdt hos oss på ett sätt-
för hxvilket det är skäl att taga sig iakt.
Wi tro att tvår kyrkas organisation, och
öftverhustvudtaget hela institutionen af ett
presterskap med werldslig maktställning,
oer avattcementet sker efter anciettuitet
och rang, och som drager sitta inkomster
af sina motståndares ttvungtta skatt, står
i uppenbar strid med Kristi bud, sottt
tillsade sitta lärjungar att gå utitverlden
utan guld eller silfwer i siu skeppa, och
sottt lärde oss, att htvar och en, som tvill
tvinna sitt lif, måste tvara färdig att för-
lora det. Der detta senare sker och der
arbetarena för Gttds rike sätta sig sjelf-
tva såsom insats i sitt arbete, der tro
tvi att Guds attde är nära-
Wi tro widare att de missförhållan-
den, oråttntisa och förtryck font hopat sig
under århundradena, ärv följder af mensk-
lighetetts synder och icke as Guds werlds-
ordnittg, och att det derföre måste tvara
en god och Gttd behaglig sak, att med
erkännande af begångna felsteg, söka ar-
beta för afhjelpattde af dessa tttissförhåb
landen. Wi tro att Gttds sätt att up-
penbara sig för oss ännu icke är uttötttdt.
J sitt heliga ord har han uppenbarat
för oss hivad sont är oss ttödigt att meta
i afseende å tvärt personliga förhållandet
till honom; men han har ästvett uppen-
barat sig i hela slapelseu, i historien och
i listvet och han öppttar fortfarande, tid
efter annan, ögonen för sanningar, htvilka
legat inneslutna i kristendomens auda,
men för htvilla de lristtta hittillo blun-
dat. Stisttttt ett sådant arbete-, förenligt
med tssndss toilth ja itthftoct o-«l) leds af
honom sjelf måste toäl t. ex. slaftverietijs
afslaffande betraktas, orl) ett sådant ar-
bete tro tvi ästven att nutidens storartade
arbete för qtvittnans frigörelse, för för-
bättrattdet af arbetarens ställning, för
upphäfwandet af den orätttvisa som följa
med klasskiluadett, o. s. tv.är. Atttvil-
ja förneka detta; är att påstå att det goda
kan haftva en annan källa än Gndsjelf.
Derföre tro tvi, att de sant arbeta för
dessa stora mål, arbeta, om än sjelftva
otnedtvetna derutaf, såsom werktyg för
Guds wilja. Och derföre höstves det äf-
tven oss, såsont kristna, att erkänna det
goda, hwarest detta ätt uppträder, istäl-
let att, såsom tytvärr ofta sker fördöma
det, derföre att det icke utgått från oss.
utan — tnedan tvi suttit med händerna
i skötet — från wåra motståndare De
kristna hafwa i detta fall mycket att lära
as fritänkarene. Må tvi akta oss att
ttpprycka htvetet med agnarne; att skiljt-.
dessa åt är förbehållet skördemännen tvid
dagarnes ända.
Dessa äro wåra åsigter, och för dem
allena tvilja tvi arbete. Anse tidningen-s
männer, uppbärare och prenumeranter
dem orätta, så uppmätta tvi desse att,
i likhet med de tre aktade undertecknarette
as ostvanståettde protest, uttala sig — oss
kan det icke tvara annat än kärt att så
sker — och saken ltlir då hjelpt, icke der-
igettom att tvi anslå en annan dana för
tvårt arbete, ty detta kttuna tvi för tvår
dcl ej, tttan derigettont att tidningens re-
daktion nedlägges i andra händer än
wåra.
Slutligen påminna- tvi hr Aitnonen.
otu, att det tidttittgsföretag, för htoilket
han en gåttg arbetade, förföll, och att
det sottt titt sett dagen uppstått genom
andra personer utatt någon medtverkan
från hans sida. Att hatt inbjöds att
underteckna programmet tvar ett artig-
hetsbetvis från de nya kotniterades sida-
Tetta program tvar klart och tydligt af-
fattadt och står i sin helhet att läsas i
prenumerationsanmälan till tidningen.
Att detta program icke blistoitöstverträdt,
trtt tvi oss, med Gnds hjelp kunna säga.
Helsingfors-, den 7 juni 1888.
Redaktiotten.
Biskop G. Johanssotts predikan
tvid skandidagenli aflkutattde
den 31 tnaj 1888.
Det återstår för Gudsis folk
en sabbatshtvila; ty deu, font
har kommit itt i Hans hwila,
lau har ock fått htvila frått
sua werk. såsom Gnd htvilade
friin si na. Citr. 4: U, 1«.
Helige Gttd och städet-, helga ossi
ditt sanning! Tiit ord är fattning.
sluttat
Israel skulle tända trons fackttt bland
fullt och tvara dett främste bäraren af
religionens ctoiga sanning. Liserldens
förfonare och frälsare föddes af Israels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
