Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så måsdetta icke uppfattas sotnsom hel-
sotoårdett derigetiotn skulle förneka sitt
hustoudprincip, titan är blott att anses«
såsont en af förhållattdena betingad ef-
tergift, på satntita sätt sout, då det gäl-
ler att förse ett ort eller en stad med
drickstvattett och tillgåttg till ett fullkom-
ligt gvdt sådant saknas, helsotvården må-
ste nöja sig itted att ersätta ett erkäudt
skadligt drickstvatten nted ett tvisserligen
bättre, nteit icke fullgodt.
Jag har tilllåtit mig att att-
föra detta på det nykterhetstvännerna
icke utå tro sina sträfwaudea tvara
missuppfattade af helsotvården, lika-
som också för att ej heller de å fin
sida tuå missuppfatta helfotvårdeu, då
den tttångeit gåtig ttiåste nöja sig med
mindre radikala åtgärder ätt de ifitt
tvälberättigade iftver önska genomföra.
Då en gåitg tiykterhetstvänuerna lyckatsi
sin sträftvait att bringa den allttiätitia
opinionen derhän, att rttsdryckertta och
deras förtärande blott kunna medföra
mer elle mindre skadliga följder för hel-
san och det alltuänna toälbefitinandet, då
haftva de också battat en iväg för genom-
förande af de helsotvårdsförbättringar,
sotn på detta område ärosyniterligetinyt-
tiga och nödtoäitdiga.
Bref till Finsta W:bladet.
Eii af Gttd rikt toälsignad missions-
fest hölls i Mariehamn den I, 2 och 8
juli. Sedctn 1882 har årligentvid mid-
sontntartidett ett sådattt möte för eman-
gelii predikati och tankeutbyte östver reli-
giösa frågor hållits i Mariehantu, och
kvar detta således det sjttttde i ordningen.
Sådatia möten otttfattas iväl icke med
det alltiiätuta intresse, sottt de förtjeuade;
men då några af dent, font intressera
sig för slika, i tvcrldens ögott dåraktiga
tillställningar, liktväl kotttttia tillsatnmans
fråti nära och fjerran, så blir dett hög-
tids-firande skaratt ändå ganska stor. J
år ivar den större äti något föregående
år: Måuga hade färdats 4 st 6 mil
för att deltaga i mötet-
Sotn den lokal, sottt stod till tvår dis-
position, ej på långt ttär kitttdeinrymitta
den omanligt stora åhörareskaratt, hölls
mötet nästan hela tiden ute i det fria
och tvar genant Gttds godhet gynnadt af
den ntest tjettliga toäderlek, titan kunde
önska sig. Det började söndagen den 1
kl. 3 e. m. och fortsatte otnioexlaude med
predikan och diskussion till tisdagen kl.
2 e. in. då det afslutades.
Predikatide bröder tvoro J. Mattsson
fråit Tammerfors, C. Stortubom från
Geta, M. Olssoii och Stvensson från
Stoerge santt predikanten på platsen, E-
Petterssott.
J diskussionen deltogo dessutom några
andra bröder.
Följande frågor diskuterades:
1. Hitrti skola tvi ktttttta efterkomma
Herrens ord i 1 Kor. 15: 34. «Wak-
ttett upp rätteligen och synden icke«?
2. Htvav haftva tvi att lära af Jesu
ord i Marcus 1: 17. Följen mig och
jag skall göra eder till titeitniskofiskare«?
Z. Htoilta ärv de hustvudsakligaste
orsakerna dertill, att menniskor, htoilka
söka att ingå genom den trånga porten,
dock icke».kutttia det?
4.» Ai· lekamlig helbregdagörelse ge-
tiottt tro på Kristtts ett werklighet?
Oot såtoäl predikan som diskussionerna
kati man säga,att de iooroidet stora hela
lärorika och uppbyggliga. Mötet bari
sitt helhet prägeln af kärlek, frid och ett-
drägt. Qh af den glädje, font upplyste
tnångas ansigten, förstod mau, att det
nådens och fridens etvangelitttn, sitttt utt-
der mötet så rikligen förkunnades- tvar
for deras efter Gttd och hatts rättfärdig-
het törstattde själar, hivad ett uppfriskan-
de regiifkttr är för den torra marken.
Både söndagen och måndagen hade toi
niellatt kl. 1129 och 10 e. m. på böne-
salen möten för bön, tacksägelse och korta
tvittnesbörd. Tessa efterinöteti tooro
mycket lifaktiga. Herreu toar med oss
pli ett mer ätt manligt förnintbart sätt.
Mötet hade arrangerats under alltvarlig
bött till Gad otit hatts tviilsiguelfe liftver
fåtväl predikanter sotti åhörare, och ett ej
ringa antal tnötesdeltagare hade rest till
mötet bedjande ont detsamma; icke under-
ligt då, att Gads helige atide hittilade
östver mötet. Herreti har ja sagt: ,,-Om
titt J, font ärett onde, förstått att glfwa
edra barn goda gåftvor, htirn utycket mer
skall icke den himmelske fadreti giftva den
helige ande åt dem sottt bedja ho-
n o in«!
Många återtvände från mötet loftvati-
de och prisande Gad, för biocid de hört
och sett, samt förde, hoppas tvi, wälsig-
nelse med sig till sitt omgifning. Wi
tvåga tro, att titötet lentttade goda intryck
efter sig i allas hjertan, som tvoro mot-
tagliga för det goda. Det är wäl ej
någon lätt sak att beräkna de tverkliga
frukterna af sådana möten, men att de
äro af stor betydelse för såtväl dett inre
sotti den yttre missionens befrämjande,
det är säkert.
Ock) ntt till sist, mina älskade bröder,
tvaren faste, orubblige, öftverflödatidei
Herreits werk alltid, metande, att edert
arbete icke är fåfängt i Herrett (1 Kor-
15: 58).
E. P-
glindagtsltttlan.
Textntrednittg.
Söndageii den 2 2 juli 1888.
3 Moseb. 1: 1—9.
Bränneofsret.
Genom förbundet toid Siitai hade Is-
rael kommit i lifsegetnenskap med Her-
ren; men skitlle Jsrael allt fortfarande
betoaras i detta lyckliga tillstånd af lifs-
gemettskap med Gud, så behöfde det af
Herrett tillsatta och förordnade uådeme-
del att tillgå och bricka. Sådana nåde-
medel under gamla förbundets tid tvoro
tttottt löftena och deti nu gifna lagen,
offren och reningarne.
Det har alltid ingått i Gads fräls-
ningsplati med ntettttiskan att icke blott
tväcka hos henne ett andligt lif utati ock
att betvara och rotsästa jtt mer och mer
dag för dag detta lif. H a ti so tit b ö r-
jat ett godt werk, han skall
det ock fullborda. Genom nåde-
medlett afser just Herrett detta· Ett af
dessa nådettiedel under gamla förbitndet
tvar brännoffret. Huru Gtid genom fin
tjenare Mose ittstiftar och förorditar ont
detta offer-, framgår af dagens text, som
tvi nit få betrakta-
Och Herren kallade Mose
och talade till honom utur
tvittuesbördets tabernakel
och sade: Tala till Israels
barti och säg till dem: om nå-
gott ibland eder tvill göra ett
offer åt Herreit af sitt boskap,
så skoleit J taga det af fä-
kreaturen, eller af fårahjor-
den. Onihans offer är ett
b rä tin offer —- de blodiga offren
kunde äfwen tvara tackoffer, htvilkafrant-
bttros af dem, som stodo i nåd hos
Gud, och anstäldes ivanligett för sär-
skilda gitddotttliga tvälgerningar, santt
synd- och skuldoffer, htvilka gåftoos för
att försona begångna öftverträdelser —
så skall hatt dertill taga ett
felfri hane och framföra den
till ingången till försam-
li ngshyddan, så att det tvar-
der tacknättiligt inför Her-
rens attsigte,tv.1—3.
B r ii n ti o f f r et frambars af dem,
font stodo i tiåd hos Gttd, och beteckna-
de deras fullkomliga hängifntenhet åt
Gttd. Det är ock häri alla de af Gud
förordnade och instiftade uådeitiedlen kätt-
ttetecktias. Gads mening med itistiftandet
af ttådentedleti tvar och är, att de skola tva-
likasotti trappsteg, på htvilka wi skola
kuntia närma oss till tvår salighet och
att tvi medelst dem i lydttad för Kristi
bttd dagligen skola kttttita höja tvåra
hjertatt till himmelen. Må detta alltid
inara ändamålet, då tvi atitvätida dem;
de skola då twiftvelsiitati icke bliftva ittan
wälsignelse.
Hurit har icke ditt hjerta bliftvit tipp-
fyldt af glädje öfwer« några få rader
frätt ett tvätt, då dtt icke kunde få se
honont aiifigtd emot anfigtel Oclj skttlle
tvi icke då kitttna haftoa umgänge med
Gitd genant nådeniedlen, ehuru tvi till
tvära personer äro widt åtskildas
När indianerna i Amerika först sågo,
att ettropeerna kunde samtala med hwar-
andra medelst bref, menade de, att nå-
gon ande tvore innesluten uti dessa bref.
På samma sätt borde ock andra menni-
skor, när Gads barn umgås med Gud
genom ttådentedlen, få orsak att undra,
hivad bet tväl är i dessa skrifter, iden-
iia predikati, i denna-bön, sotit så kan
uppfylla deras hjertait med glädje, så
hänföra deni. Gitd skttlle tvisserligen
aldrig försumma sig, ont icke tvi sjelftoa
försumma oss. Måne tvi derför sucka
till Herren vin hjelp, att tvi genom nå-
deitiedlens rätta brttk måtte komma ho-
notn allt närmare och bliftva allt mer
och mer införliftvade i det himmelska
och i det Gad tillhörer-
,,Och han skall lägga sin hand på
brännoffrets hufwud, så att det toarder
tacknämligt, hottoni till försoning, och
slagta stuten inför Herrens ansigte; och
presterna, Arotis söner, skola frambära
blodet och stänka blodet rundt omkring
på altaret, som står wid ingångett till
församlitigshyddan, och huden skall han
afdraga af brännoffret och stycka det i
sitta stycken. Och presten Arons söner
skola göra upp eld på altaret och lägga
tved på elden. Oclt Arons söner, pre-
sterna. skola lägga styckena, hufwudet
och istret oftvaitpå tvedeit, soni ligger på
den eld, font är på altaret. Och inelf-
tvortta skall han ttvå med tvatten- och
presteti skall offra allt detta och upp-
bränna det på altaret till ett brännoffer,
ett eldsoffer, Herren till wälbehaglig
lukt.«
Wi sade, att offren i gamla testamen-
tet tvoro uådemedel. J ett annan me-
nittg tooro offren äftoen gåftvor åt Gud
och till hatts tjenst. Deti ossrande offra-
de sådant soin hatt genom arbete och
omsorg åstadkommit och derför ittnebar
offergåftvatt icke blott en personlig hän- -
gifivetthet åt Gad angående allt sitt gö-
rande och låtande. Detta är dock icke
offrens enda betydelse. Uti 3 Mos.17:
11 heter det: Kroppetts lif är i
blodet, och jag har gifivit
eder det att stryka på altaret,
att edra lif dernted måtte
tvarda försonade, ty blodet för-
sotiar genom det lif, soui derttti är.
Det blodiga offret hade sålunda icke
blott betydelse af tt ådetti ed el till
lijelp tiiot det otida och till innerligare
förening med Gnd eller o f f e r g å f tv a,
titan äftven af försoning· Detta torde
till och med tvara hitftvndbetydelsen af
dessa offer och det så mycket mer sotn
dessa blodiga offers urbild är Kristus
Jesus, offrad för oss. Derför heter
det ock i den senare delen as tvår text,
att den offrande skalle lägga sin hand
på offerdjttrets hufwud, så att det skulle
tvarda tacknämligt, honom till försoning.
Detta icke så att förstå, som ont oxars
och kalftvars blod skttlle ktttttta försona
synder och ställa syndaren ren inför
Gads ögon, utan så, att dessa blodiga
offerhandlingar pekade liksom de gamla
löftena framåt till honom, det stora of-
ferlammet, ottt htvilket Johannes mitt-
nade: Si Gitds Lam, soiit bor-t-
tager tverldens synder, eller
på htvilketi profeten Esaias«syftar, då
han säger: Herrett kastade allas
toåra synder uppå honom;
då Herreit genom de ord, hwilka
tvi nyss framdrogo ur tvår text, gifwer
offerdjarets blod ett betydelse, fottt det
enligt siii natur icke katt haftva, så sker
det soiii sagdt med blicken på det offer-
lam, sotit är«dödadt ifrån tverldens be-
gynnelse (Uppb. 13: 8). Häront säger
tvisferligeti Moses lag ingenting, tnen
af andra skriftens ord framgår detta på
det tydligaste. Så beter det uti Ehr.
9: 13, 14: Ty om blod af bockar och
oxar och aska af ett ko, stänkt på de
orenade, helgar till köttets renhet, httrtt
mycket mer skall icke Kristi blod, htvilkeu
genant etiiig ande har offrat sig sjelf
utatt tvank åt Gud, rena edert satittvete
frätt döda geriiingar till att tjena den
feftvattde Gndett. Och åter: Genom
tvåld och dotu togs hatt bort; och af
hatts samtid htvetii betänkte, att hatt ryck-
tes bort titttr de leftvandes latid för
mitt folks öfwerträdFlse, ett syndoffer
. bliftva fria.
för dent, Ef. 53: 8; och åter: När han
gifwit sitt lif till skuldoffer, skall han
se sitt säd, som skall länge lefwa, och
Herretts behag skall genom honom haf-
wa framgång; och åter: Hari har genom
sig sjelf iverkställt en rening från syn-
derna, Edr. l: 8 etc.
Men på samma gång tvi genom des-
sa och andra skriftställen få ett inblick i
den rätta betydelsen af de åt Jsrael
anbefalda offren, så få tvi ock en in-
blick i betydelsen af Kristi segerrika död-
Kristus måste för tvår skull sådant lida
och sedan ingå i sitt härlighet. Oni tvi
följa honom från början till slut, från
förhöret inför rådet och Pilatus intill
den stunden, då han uppgaf sin anda på
korset — öfwerallt, wid hivarje tillfälle
skola tvi finna honom wara wår store
frälsningsfurste och salighetshöfding,
tvårt hufwud, den guddotttliga tvän, sotn,
då intet mindre kunde hjelpa och rädda
oss, gick ned i en blodig död, winnande
åt oss förlossning och salighet. Hatt
blef slagen, på det tvi skulle tvarda he-
lade genom hatts sår. Han blef, ehuru
i sig sjelf oskyldig. dömd, på det att tvi,
ehuru brottsliga, skalle genom honom
Hatt bar en krona as tör-
ne, på det tvi skulle bära härlighetens
krona; han lät afkläda sig sitta kläder-
på det wi skulle blifwa utiklädda rätt-
färdighetens kläduad. Han underkastade
sig begabberi och smälek, på det wiskal-
le få ära och wälsignelse. Han lät sig
förklaras oförmögen att hjelpa sig sjelf-,
på den han skulle kttnua frälsa dem som
förtappade woro. Han led slutligen ett
förskräcklig och föraktlig död, på det tvi
måtte få etviittterligt lif, och upphöjas
till etvig härlighet och ära. Det är en
kostelig ting att få staitiia med sitt hjer-
ta inför dessa sanningar, ty i det rätta
begrundandet af Kristi offerlidande lig-
ger nyckeln till all frid och fröjd för
tvåra hjertan. Må Jesus Kristus dett
korsfästes osferbild städse tvara närma-
rande för tvår själs öga, och i tvåra
hjertan upptända hat till shndeti santt
en brinnande kärlek till Gad och det ho-
nom tillhörer. Sjelftva offerföreskrif-
terna äro ock af djup betydelse. Enligt
tvår text skitlle deu offrattde lägga sia
hand på offerdjttrets hufwud. Detta be-
tecknade, att han belastade djuret med
sina missgerningar och bad att Gad
tville mottaga djurets lif såsom försoning
för hatts eget, hwarefter djuret slagtades
antingen af honom sjelf eller af prester-
na, hwilka sedan upphemtade blodet och
dernted (se texten) bestänkte dels altaret,
dels bestämda ftälleti i templet-
Att kraften af dessa offertjeiister till
försoning för den offrandes synder endast
då war werklig, när han itron oin-
sattade de löften, som genom offren wo-
ro gifna, är lika klart, som att endast
dett font tror och anitamntar evangelii
nådelöftett, erhåller det som dessa löften
innehålla, nämligen syndernas förlåtelse,
lif och salighet.
Lärdomen är denna: ,,Jcke meniiiskan
i egett kraft, af egen nitälskan, utatt eti-
dast den i försainlingett iverkande Guds
helige Audes kraft är det, htvarigeiioni
den tited Gitd försonade mettttiskan katt ut-
gistva sitt lekamen till ett offer, som är
leftvande heligt, och Gttd behagligt (Rotn. ’
12: 1), eller med andra ord, ivandra i
helgelse.«
(Efter Saimittgstvittnet.)
Divokso.
Fottepiano- ct. Möbelialitilc
Helsingfors-
Tillverkning af alla slags strävs-instru-
mentet«, såsom pianittos, kantelet-, cittr01·,
m. m. Pepctratiotier utföras omsorgsfullt
oeli billigt-, äfvenså. Stämning tak1 instru-
monter-.
Mekaniska barnstolar meci borä, an-
isäncibaisa äfvon Som vogtitm (Det- enda
fabrikatet- härstädes.)
J. A. Basic,
Annegatan n:o Z.
C. A. LEXANDEE,
TM å k 1 q- o,
Michaels ett-an N:o 7,
utför slit slags tvålar-arkais. såsom tittut-. stylt·och Isltticcttiottsiuåltilitg äfvensom
littitatjoner af tratl 0011 mat-nior
i port- och traptgåttgktr m. m· till billigs-is prins-.
oss-i ylilct arbete i inuti-oktett öfvertages äfven med tacksamhet-. Nya
Teletonisn N:o 211.
Helsingfors Huftottdttadsbladets tryckeri, tess-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
