Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätt östoerfteprestens embete, ställning och
betydelse.
Alla andra Israels högtider tver
glädjefefter; denna dag mar dett enda, på
hivilkeu hivarje israelit, tvid straff af ut-
rottting ur folket, skulle späka sig —
,.ödmjuka sina själar« — d. ä safta-
Deutta själsftämning skttlle åstadkomnas
genom hela firandet af dagen, då öfwer-
steprestett hetnbar ett offer för hela fol-
kets synd och fåltutda försonade Israel.
Hwar och ett israelit skttlle betänka, att
hans själ genom offerdjnrets död hade
förts till försoning ttted Gud.
Andamålet med och föreskriftertta om
gamla förbundets försottingsdag förkun-
nade Gud genom Moses för Israel, och
få tvi titt i dag särskildt läsa deront i
tvår text. .
,,Och Herrett talade till Mose, sedatt
de ttvå af Arons söner tvoro döde, hivil-
ka dogo, när de framträdde inför Her-
rens ansigte«, tv. 1.
Såfom ett tvän talar med sitt tvätt,
så talade Herrett med Mose och Mose
med Herren, och dock tvar icke Mose an-
nat ätt en ftvag och, såsotn tvi, en i
många stycken skröplig menniska, fotn dag
för dag behöfde mottaga ny nåd och ny
kraft itr Gads hand och utåfte liksom
Paultts bekänna: Af Gads nåd är jag
det jag är. Fråga tvi efter orsakett till
huru Mose kunnat komma i denna in-
nerliga förening med Gud, så finna tvi
det bästa fivaret härpå uti Gttds ord,
som säger: ,,Geuotn tron tvägrade Mose,
sedan han bliftvit stor, att kallas son af
Faraos dotter, och tville hellre lida miss-
handling med Guds folk, än till en tid
hafwa lttft i fynden, och höll Kristi för-
smädelfe för större rikedom ätt Egyptens
skatter, ty hatt såg efter lönen. Genotn
tron lentttade han Egypteti, utatt fruktan
för konungens tvrede, ty med den osyn-
lige likasom för ögotten härdade hattat«.
Ehr. 11: 24—27. Gttds nåd hade icke
warit owerksatti på honom. Med ett öp-
pet öra för Gads röst förenade handen-
na hjertats hela hängifwenhet och lyd-
nad, som söker i allt erfara och efter-
komma Gads wilja, alldeles som Herrett
än i dag just far derefter att hos oss
finna denna hjertats hörsamhet och lyd-
nad, som i allt gifiver sig nttryckidenna
sköna sinnesbefkaffenhet: ,,icke som jag
will, utan soni du tvill«.
Hwad Herreti särskitdt nu hade att
säga sin trogne tjenare Mose, finna tvi
af fortsättningen. ,,Och Herren sade till
Mose: Säg åt ditt broder Arott, att han
icke på hwilketi tid fotn helst får ittgå i
den innersta helgedomen« —- det allra
heligaste, skildt från det heliga genom ett
förhänge, den så kallade förlåten — ,,in-
nanför förlåtett framför nådastolen, som
är på ivittnesbördets ark, ty jag tvill up-
penbara mig i molnet på nådastolen«.
Gud hade tagit sin boning tnidt ibland
sitt folk. J tabernaklets innersta helge-
dom, der förbundsarken, i hwilketi lag-
taflorna, ett kärl med ntattna och feder-
mera äftven Arons ftaf jemte en bok-
rulle förivarades, fått sin plats, och från
hivars as massivt, fint guld förfärdigade
lock kalladt nådastolen, på htvilkeu ttväune
cherubsbilder stodo med sina attsigten
tväuda mot hwarandra, Herrett gaf siu
wilja tillkänna och uppenbarade sina råd-
slut (2 Mos. 25: 22), här på denna
helgade plats, sota endast upplystes af
Herreus härlighet, tronade hatt bland
Israel.
Men såsotu Gttd sjelf är helig och för
hwarje ohelig är en förtärande eld, så
war äfwen denna plats så helig, att in-
gen ntettttiskofot fick beträda dess rum,
icke etts Jsraels heligaste person, öfwer-
ftepresten, mer ätt ett gång på året, på
förfouingsdagen, och då först efter att ge-
nom ett blodigt offer och iakttagandet af
missa föreskrifter haftva helgat sig för
Gud.
,,Jngett kan se Gttd och leftva«. Ge-
nom det inneboende syndaförderfwet är
tnenniskan så ohelgad och orenad, att, så
länge hon är i detta tillstånd, bliswer
Gud alltid för henne en förtärattde eld«
och »nitälfkande Gud«. Hoa kan icke fe
Gud, ätmu mindre träda in i helgedo-
men inför Gud. Genom försonings-off-
ret på den stora försoningsdagen förso-
nades wisserligeti folket och mottog be-
kräftelse på syndaförlåtelse och rening, då
det i tron omfattade de frälsningslöften,
som med detta och de andra offren woro
förenade, men en fri och öppen tväg in
i det heliga till Gttd sfelf i fullaste me-
tting kunde icke ske, förr än hatt den
store öfwerste presten, Jeftts Kristus,iu-
gått i det heligaste och genom sitt förfo-
ningsblod tvunnit åt oss en etvigförlofs-
ning. J Jeftt Kristi död öppnades först
denna fulla förening med Gud, genom
hivilken tvi nu kunna med frimodighet
inträda innanför förlåteti till nådastolen
och finita hos Gad hivila, frid och ro
för wåra själar. Af alla de tecken och
under, fotn tilldrogo sig tvid HerrenJefu
Kristi död, tvar derför intet tnera bety-
delsefullt och betecknande än det. att för-
låten i templet retnttade ntidt
itu. J denna händelse låg en betydel-
se, sotn måste hafwa trängt sig in på
hivarje upplyft judes förstånd och hjerta.
fwerfte prestett Kajsas fatntvete måste
sannerligen hafwa warit i hög grad för-
härdadt. om icke underrättelsen om den
retnnade tetttpelförlåtett fylde honom med
bäfwan och ångest. Denna händelse tvar
ett tecken till, att det gamla förbundet
med dess offer och förebilder icke längre
behöfdes. Dess tverk ivar fullbordadt.
Defs mäl tvar upphunnet i samma ögon-
blick, som Kristus gas upp andan. Nu-
tttera behöfdes icke någon jordisk öfwer-
fteprest, ingen synlig nådastol, intet stän-
kelseblod, intet röktverksrökande, ingen
försoningstid, ty den rätte öftverftepresten
ivar nu kommen, Gads Lant hade nu
bliftvit slagtadt. Den rätta ttådestolen
hade ändtligett blifwit uppenbarad. Nu
behöfdes ej ntera några förebilder och
skuggor. Må tvi ihågkomma detta! Att
nu bygga altaren, frambära offer ochtill-
sätta ett prestadöme, är att upptända
ljtts på en solklar dag.
Förlåtens remnande tillkännagaf tvi-
dare, att frälsningens iväg nu stod öp-
pen för alla folk. Jntill Kristi död tvar
wägett till Gud okänd för hedningarna,
och äftven jitdartte sågo och förstodo den
blott dunkelt och ettdels; men sedan Kri-
stus hade offrat ett fttllkomligt offer, så
war allt mörker och allt som hittills tva-
rit obegripligt, förfivunnet. Till alla
folk skall nu utgå den kallelsen att nal-
kas Gud med all dristighet genom tron
på Jesus Kristus. Dörren är öppnad
och liffens iväg är banad och upplåten
för alla menniskor, att de skola iugå på
den samma. Låtom oss lägga detta på
minnet!
Ester Jesu död är icke mer Gads tvil-
ja, att fridens iväg skall förblifwa in-
ftvept i dunkel. Jntet font är nödtvån-
digt för wår salighet skall mera wara
fördoldt för oss. Genotn ewangelinnt
skall nu enligt Gads wilja och råd för-
kunnas, att i Jesus Kristus hafwa tvi
alla, hwar och en utan undantag, en fri
och öppen iväg till lif och salighet. »Då
tvi således, mina bröder, haftva frimo-
dighet i fråga om ingången ihelgedotnen
genom Jesu blod, hivilkeu han åt oss
har itnvigt såsottt en ny och leftvande
iväg genom förlåtett, det är genom sitt
kött, och då tvi hafwa en stor prest öf-
tver Gads hus, så låtom oss framgå
med ett uppriktigt hjerta, i trons full-
ivisshet, bestänkta till tvåra hjertan från
ett ottdt famwete och till kroppen tivagne
med rent wattett; låtottt oss oryggligt
fasthålla hoppets bekännelse, ty han är
trofast, fotn har gifwit löftet« Ehr. 10:
19——23.
,,Och af Jsraels barits menighet skall
han taga ttvå getabockar till syndoffer och
en wädur till brännoffer. Och Arott
skall frambära sin syndofferftut och för-
sona sig och sitt hus««. Detta offer må-
ste frambäras inför Herren, innan det
allmänna- försonings-offret för folkets sytt-
der frambars. Och han skall taga de
ttvå bockarne och ställa dem inför Her-
rens ansigte, tvid ingången till försam-
lings-hyddan Och Aron skall draga lott
om de tivå backarne. På ett lott skall
stå: åt Herren, och på en lott: åt Afasel
(= den onde anden, satan; egentligen
den fjerran aflägsnade). Och Aron skall
taga den bocken, på hivilkett lotten ,,ät
Herren« är fallen, och offra den till
syndoffer«. Derwid tillgick sålunda: sedan
öftverstepreften flagtat denna bock, tog
han dess blod och stänkte dermed på och
framför nådastolen, på helgedomensamt,
då han åter kom ut och äfwen hemtat
blod af sitt eget syndoffer, påbrännoffer-
altarets horn. Dernted tvar förebildlig
försoning åstadkommen. ,,Men den bocken,
på hivilkeu lottett ,,åt Asasel« faller,
skall ställas lefivande inför Herrens an-
sigte, att han tnä förfotia genom honom
och släppa honom fri« —- sedan han
lagt sina händer på hatts httfwud och
bekänt öftver honom alla Israels bar-
nets missgerttingar och synder, — ,,ut
till Asafel i öknen, antingen ensam eller
med en matts tillhjelp. Och Aron skall
framföra fin syttdofserftut och försona sig
och sitt hus och slagta sin syndofferftut
och taga ett fyrfat, fullt med glöd från
altaret, som står inför Herrens ansigte,
och fylla sina händer med stött röktverk
och bära det inför förlåten, och rökver-
ket skall han lägga på elden inför Her-
retts ansigte, så att ett moln af röktverk
fyller nådastolen, som är på tvittnesbör-
dets ark, att han icke må dö o. s. w·v.
5—16.
Utan blodsutgjutelse sker ingett för-
låtelse. Satuwetes rening och hjertats
rening ifrån fyndett kan ej ske utan blods-
utgjutelse till beivis derpå, att man ej
kan undtvara Jesu Kristi blod och död.
Förfeelfer emot eeremoniallagett kunde
genom watten renas, men brott emot se-
delagett kräfde ett blodigt offer. Då wi
nu rätt betrakta gamla förbundets förso-
ningsdag och dess syndoffer, få tvi en
rätt inblick i betydelsen af Jesu Kristi
död. För tvår skull ivar Kristi död nöd-
wändig, hivarsör ock profeterna samfäldt
tvittttade om honom, att han måste
sådant lida och sedan ingå i sin härlig-
het.
embetet i gamla testamentet hörde att
försona folkets synder, få tvar i ännu
fullare mening Kristus en trogen öfwer-
steprest i Gads tjenst. Han är förfo-
naren. Hari skulle borttaga wära syn-
der, försotia oss med Gud och genom
sitt eget blod rena oss af all orättfär-
dighet. Detta är och war hatts embete,
och detta måste han såsom en trogen öf-
wersteprest noggratint fullgöra o full-
borda. Och att han så war och sa gjor-
de, derom tvittnar apostelen, då han fä-
ger, att Kristus ivar en trogen östverste-
prest i Gads tjenst. Han tvar trogen
emot Gud. ,,Att göra din wilja, min
Gad, är tttin lust, och ditt lag är i mitt
hjerta«, säger han (Ps. 40: 8). Hatt
war aldrig försumlig i tjensten. Aldrig
lät han ett enda tillfälle gå ifrån sig,
då hatt kunde göra tvål. Och än i dag
är han den samme. Han tverkar änttu
lika outtröttligt för syndares frälsning.
Jagen enda af dem, som slutligen gå
förlorade, skall kunna säga, att Herren
ivar skulden till hans ofärd. Nej, iu-
Liksom till det öfwerftepresterliga»
gen enda! Ty då skulle en sådan ha nå-
gott ursäkt, och det kotntner ingen att ha.
De skola alla nödgas säga: »Rätta och
sanna äro ditta dotuar«. Meti på fam-
nta gång han är trogen emot Fadren,
är han ock trogen emot dem fotn tro på
honom. Gud har lagt tvår frälsning i
hatts hand, och han skall utföra tvår fak·
Han har försonat oss med Gad genom
sitt vfferdöd och skall, om tvi icke sjelf-
tviljattde gå bort från honom, slutligen
framställa oss utan fläck och skrynka, he-
liga och oförwitliga inför sin Faber, fä-
gande: «Si, jag och barnen, som da har
gifwit mig«.
Mett då Gad nu är fä nådig, att han
utatt all tvår förtjenst eller wärdighet
tillgiftver oss alla tvåra synder, huru
stora de än äro, då bör detta wisferli-
gen mer än något annat ntatta oss att
mot tvåra medmenniskor bewisa ett för-
sonligt och förlåtande sinnelag-
Om påminnelsen om Gads förlåtande
sinnelag, som särskildt i dett text, tvi nu
fått betrakta, framträder, finge framföda i
tvåra hjertan denna sinnesbeskafsenhet, då
hade tvi wisserligen gjort ett icke ringa
tvinft. Då skulle wi få framgå med
dubbel glädje och blifwa ledda i frid och
sprida omkring oss en god Jesu Kristi
lukt, han som alltid tvar tvillig att för-
låta och ännu förlåter, och hivad ättnn
mera är, bedit för sina hätskaste fiender-
Förlåten den ene den andre,.såfom Gud
genom Jesus Kristus förlåtit eder.
(Efter Sanniagstvittttet.)
1 tjenst- est-stavelse-
En gymnasttklärarinna
önskas för nästa läseår till
Fredrikshamn. Närmare ge-
nom lit-lila själ-letti-
Adn Borgå-. Pär-nå.
Vivekas-.
xvvigningsfest och Missionstnöte hälles
v. G. i värt- nya Missionshus i Ostere
Ytterntark, Nerpes socken, den 11 och
12 Augusti och härjar kl. 10 k. ra·
Alta så väl predikanter-, som åhörare
hetsas hjertligt välkomna.
Kommen vänner ifrån när och fjer-
ran, och låtom oss gemensamt upphöja
lie-krans namn-
Pä församlingens vägnar:
I. Joe-knott
Ny praktisk siihptsitinning- t ! !
GLASPENNOE
allittåttttti
Missionshokhanäeln,
40 Alexandersgatan 40.
Nya Börsar
svenskt fabrikat frän smålttnti .
Praktislia, enkla, starka oeit billiga
passande for allmänheten
uti s
Missionshokhanäelm
40 Alexandersgattan 40.
C. A. LEXANDZEIE,
dl å- l s k e ,
Michaels titan N:o 7,
utför allt slin nitars-kittla såsom Inas-. stylz«oah dekorations-nålalss äkvensom
Intitntioner tik trnil ooh marmor
i ort- och tra ån ar m. m. till lillllsuls likluk-
p Usti FSF-liks arbete l lstnlsortsti öfvertages äfven med tacksamhet. Nya
Telefonb. N:o 211.
«.hclsingsors, Hufvudstadsbladets tryckeri, teos-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
