Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tfin tia werkobladet.
Helsingfors,
Tors-dagen den 25 Glitober
Nw 42.
1888.
Yrenumerationspris :
J Helsingfors å Missionsbokhandeln,
Alexandersgatan 40
Delt år . . . . . 3 mark 50 penni .....
Halft år . . . . 2 mark — penni
genom po tkontoren
s mark
2 mark 27 penni.
J landsorten
penni.
mark 32 penni.
Redaktör:
ant Edelheitm
adress: W. Brunnsparken N:o 6.
gnu-anser
emottagas å Missionsbokhandeln, Alexandersgatan 40,
å 10 penni för petitrad; afsedda att förutom i detta
blad äfwen ingå i ,,Suomen Piikkolehti««: 15 p.;
önskas öfwersättning tillkommer 2 p.
Fjerdedels år. . 1 mark 25 penni ..... 1
Tidens tecken.
För Finka Weckobladet
af
G- Zi-
l.
,,J förskan, att döma om
himmelens utseende, kunnen J
icke äfwen döma om tidernas
tecken«?
- Jesus Kristus-
Att den tid, i hwilken tvi lefwa, fö-
reter högst märkliga och egendomliga för-
hållanden inom den menskliga tillwarons
alla områden, torde den, som med nå-
gon grad af waksamhet aktar på tidens
tecken, den dag, som är, icke wilja för-
neka. Liksom den allmänna samfärdfeln
menniskorna emellan, genom ångans och
elektricitetens förut okända krafter, nått
ien tillförene aldrig anad snabbhet och
hastighet, så har äfwen på öfriga om-
råden försiggått en utweckling, hwilken,
alltjemt stadd i fortskridande, knappast
låter ana någon gräns. Ofwerallt fort-
går denna utweckling så att säga par
fotoe, liksom wore äfwen den påtverkad
af de nyssnämnda drifkrafterne, hwad
som wäl i sjelfwa werket till wiss grad
äfwen är fallet. Upptäckter och uppfin-
ningar aflösa hwarandra, den empiriska
wetenskapen gör stora framsteg, konst,
industri och näringar blomstra såsom al-
drig tillförene, afstånden länder och folk
emellan nästcm upphäfmas genom de ut-
:märktaste kommunikationsmedel, och
werldshandeln förmedlar en kolossal,
storartad waruomsättning, egnad att till
ett minimum reducera werkan af skiljak-
tigheterne emellan de olika ländernas kli-
-mat- och öfriga produktionsförhållanden.
.Tätt på hwarandra följa de segrar,
bwilka i tvår tid beteckna mensklighetens-
framåtskridande i knltnr, och »den mo-
sderna civilisationen-« utgör äfwen —- bok-
stafligen ända till dyrkan — föremål för
tidens ytterliga beundran och stolthet.
Medan tidsutwecklingen sålunda på
dessa områden, menskligt att fe, fram-
ställer stora och mäktiga ting, möta emel-
lertid på det andliga området ojemförligt
mer märkliga och betydelsefulla företeel-
ser. Den, som want sig att, i ljuset af
den gudomliga uppenbarelsen, akta på
utidens tecken, warsnar utan swårighet,
hurusom jemusides med den förenämnda,
-en uttveckling äfwen här föregått och fort-
.går, hwilken fåwäl med hänsyit.till sin
natur som genom sin alltomfattande bär-
widd och ewighetstvigtiga betydelse, owil-
Jorligt träder i förgrunden, undanskym-
mande tidens alla. öfriga moment, såsom
sringa och förfwinnande. Upphöjd öfwer
tidens alla förhållanden har genom sek-
.lerna, under ett majestätiskt lugn, hwilket
icke störts af tidernas buller, orubligt
fortskridit ntwecklingen af Guds storas
riksplan, och inom denna utweckling på-
går inför det närtvarande slägtet under
och tecken, hwilka för den oomskurna
blicken äro fördolda, men för trons öga
låta framskymta konturerna af denna —
,,den yttersta« (1 Joh. 2: 18) —tidens
inbrytande aftonskugga. J närmarande
tid föregå inför trons blick tilldragelser
af wida djupare och långt mer ingri-
pande betydelse än mången anar och
denna sanning måste fattas klart och med-
wetet af enhwar, som söker tyda denna
tidens många gåtor, hwilka derförutan
förblifwa ,,förseglade«« och olösliga. Af-
rven häri framstår det Guds underbara
tillwägagående, hwilket såsom en röd
tråd genomgår Hans hela frälsnings-
werk, — att sammansatta allting genom
och i tro, så att för det ödmjuka, i tro
sökande och emottagande lärjungasinnet,
ett klart ljus uppgår, medan det i sör-
weteii och stolt sjelftillräcklighet på egna
stigar forskande förnuftet förirrar sig på
afwägar, under famlande i dunkel och
tvillfarelse, härunder dock intaget af en
förment öfwerlägsen, sjelfbedräglig till-
försigt, att, framför andra, se klart och
wara i besittning af sanningen. ««) Huru
mäktigt erinrar oss ej detta förhållande
om tvår Frälsares kärleksfulla, bestämda
löfte: ,,Bedjeir och Eder skall warda gif-
wet, föken och J fkolen finna, klappen
och Eder skall warda upplåtet! Ty den
som beder, han får, och den som söker,
it) Ett slående bewis på sanningen häraf
framställer en i år härstädes utgifwen skrift,
med tittel ,,Kriftendomen och dermed
öfwerensstämittaiide religioner
och filos ofem er«, utgörande en omarbet-
ning af ett tidigare utkommet arbete: »A n-
dens eller det rena förnuftets re-
ligion«. Författaren —- den redan förut
på detta område kända signaturen C. R. S.
— som nedlagt icke ringa möda, studier och
tankeskärpa på detta arbete, är en sannings-
sökande, som, med förkastande af den gudom-
liga uppenbarelseti, icke will låta sig under-
wisas af Herren sjelf (Jak. 1: ö, 6), utan
hellre följer, jemte förnuftet, ,,Tysklands och
Sweriges djupsinnigaste, ädlaste och wisaste
män«« samt, .»Sweriges utmärkta tänkare«.
Följden år, att författarens arbete, som mitt-
nar om mycken beläsenhet i förening med ej
ringa skarpsinnighet samt delwis innehåller
spridda sanningselementer och ljusglimtar, i
hufwudsak utgör en den grundligaste förmil-
lelse ifrån sanningen, allt under det författa-
ren med en öfwerlägsen axelryckning beler
»en naiv och obruten tro på alla bibliska fö-
reställningar och sagor«, en tro, som gifwit
miljoner menniskor frid, fröjd, tröst och salig-
het i lifwet och i döden; som gaf martyrerne
kraft att öfwerwinna dödsqwalens we-
dermöda, och som ensam års mäktig att för
författaren låtasframstå,,rättfärdighetens sol«
— den Jesus Kristus, som ännu är fördold
för hans bland förgängliga ting irrande blick.
Måtte Han — denne lefwande Frälsare —-
som förmår göra oss ,,rätteligen frie« såtväl
från sjelfförivillelse som falsk menniskotillit, i
all sin öfwerswinnerliga kraft och hemlighet
uppenbara sig för den åldrige författarens
sökande ande, med frigörelse, ljus, lif, glädje
och salighet!
han finner och för honom, som klappar-
warder upplåtet«l
De troende äro uppmanade att akta
på det åt dem af Herreti gifna ,,fasta
profetiska ord, såsom på ett ljus, som
skiner i ett mörkt rum, till dess det da-
gas och morgonstjernan uppgår-« (2 Petr.
1: 19), och i Uppenbarelse boken heter
det: «Salig är den, fom läser och de
som höra profetians ord och bewara det,
som deruti är skrifmet, ty tiden är
nära«! Det är sålunda ingalunda
oriktigt att de troende, hwilkas innerli-
gaste, i hjertat djupast lefwande. för-
hoppningar äro oskiljaktigt förenade med
ett förtröstansfullt afwaktande af fin
Frälsares återkomst, söka att, i den gu-
domliga uppenbarelsens ljus, i den mon
Herren det tillstädjer, följa och iakttaga
tecknen för uppfyllelsen af detta deras öf-
tver allt annat dyrbara oförgängliga här-
lighets hopp. Då wi, i innerlig bön
till Herren utbedja oss nåd att kunna
göra det i tro och ödmjukhet, få tvi fritt
blicka ut omkring oss och granskande jem-
föra de yttre tidsteckneii med det profe-
tiska ordets förutsägelser för att i dessa
igenfinna den nårwarande tiden. Ja,
det är de troendes pligt att icke förbise
den kärleksfulla och trofasta ledning, Her-
ren lemnat oss i det profetiska ordet, till
ivaksamhet, till tåligt nthiirdande af we-
dermödan och till trons stärkande. (Matt.
24: 37-47. Luk. 12: 35——88. Luk.
21: 34—36. 1 Petr. 8—11. Ehr. 10:
36—39 m. fl.). Rigtigt framhålles der-
före i inledningen till en i år utkommen
utläggning af Johannes Uppenbarelse att
denna bok för oss är af den största be-
tydelse —- ,,likfom en landkarta,derwis-
serligen ej hivarje stad eller ännu min-
dre by o. s. w. finnes utsatt, men dock
så mycket, att man deraf kan lära känna
både landets allmänna utseende, och de
wigtigaste af de hufwndorter, sottt der
äro belägna. Johannes uppenbarelse är
just en sådan landkarta, som upptager
det allra wigtigaste af de tilldragelser,
hwilka höra till Guds rikes historia och
af allt hwad som fordras för att igen-
känna den punkt af densamma, på hwil-
ken wi i den närtvarande tiden befinna
oss; och tvi göra iväl i att icke försmå
den tvägledning, fom erbjuder sig idetta
afseende under en tid, då de wigtigaste
tilldragelser på werldens skådeplats få
skyndsamt aflösa hwarandra som i wåra
dagar«. k)
Wäl är det fannt — och utgör, äf-
wen det, ett märkligt och betydelsefullt
tidstecken (fe 2 Petr. Z: 1—5) —- att,
i den mon werldslighet och otro, iklä-
dande sig en falsk andlighet och en wär-
delös skenkristendom, gjort intrång på
den sanna kristendomen, den del af Guds
ord —- i främsta rummet Uppenbarelse-
«) »Joåannes Uppenbarelse««, förklarad af
O. F. Myrberg5 pag. 2.
boken — som berörer de yttersta tingen
och Jesu Kristi återkomst, allt mer lem-
nats åsido, ty på Herrens tillkommelse
har man på dessa håll mer och mer
upphört att grunda sitt hopp- vch man
förstår ej mer profetians tecken, om än
förkunnelsen derom icke öppet förnekats,
utan fastmer gjorts till föremål för fär-
skilda tolkningar, i mer eller mindre mon
egnade att låta dess kärnfulla och rika
innehållsdjup förflygtigas; men sjelffallet
är å andra sidan, att för den lilla åter-
stoden af Jesu trogna efterföljare, just
dessa uppenbarelse-element i Herrens
ord äro werkliga hjertefkatter af oskatt-
bart och oförgängligt tvärde, allt dyrba-
rare och kärare i den mon tiden nalkas
för deras fullbordan.
Den närwarande äonens utlöpande
fkall föregås och kännetecknas af förhål-
landeit,s htvilka i den bibliska framställ-
ningen äro tydligen angifna; och tvi finna
deraf att hufwudfakligen följande tecken
skola förebåda denna tidens ände: st)
En stor och allmäii förförelse skall ut-
weckla sig; många skola komma i Kristi
namn, utgifwande sig för Kristus, och
skola förföra många. (Matt. 24: 4, 5,
23, 24, 25, 26. Mari-. 13: 5, s, 21,
22, 23. Luk. 21: 8). Ett omfattande
affall ifrån den sanna kristendomen skall
ega rum och efterföljas af uppenbarelsen
af Antikrist ,,fyndens man, förderftvets
son". (2 Tess. 2: 3 ff. 1 Tim. 4: 1.
1 Joh. 2: 18). Man skall höra krig
och rykte om krig, ,,men det är ännu
icke änden«. (Matt. 24: 6. Mark. IB-
7. Luk. 21: 9). Det ena folket skall
uppresa sig emot det andra och det ena
riket emot det andra och det skall warda
jordbäfningar på den ena orten efter
den andra, hungersnöd, farsoter, orolig-
heter, »och förskräckliga ting och stora
tecken skola ske ifrån himmelen-st (Matt.
24: 7. Mark. 13: 8. Luk. 21:10, 11).
»Men allt detta är begynnelseti till föd-
slosmärtorne«. (Matt. 24: 8. Mark.
13: 8).
Då skola de troende öfwerantwardas
till lidande ockj domstolar, många skola
dödas; de skola framdragas inför furstar
och konungar för Kristi namns skull,
hwarwid den Helige ande skall tala ge-
st«) Det är med afseende å det profetiska
ordet såroäl i Gamla som Nya Testamentet ·
ofta fallet, att med profetians första och när-
maste uppfyllelse, dess hela förntsägelseinne-
håll icke är uttomdt, utan att der bortom
ytterligare utwecklar sig stora framtids vyer.
Sålunda utgör i de profetiska utsagor, med
hwilka tvår Frålsare, till swar på deras di-
rekta fråga, underioisar fina lärjungar om
Jerusalems förstöring och denna tidsålders
ände, den förra liksom en typisk bild af den
sednare, så att enahanda tecken åro bestämda
att förebåda begg e dessa tilldragelser. Att
dessa förutsägelser bokstafligen fullbordats med
afseende å Jerusalems förstöring, utgör för
oss en dyrbar borgen för deras ännu wän-
tade uppfyllelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
