Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tlin tia werkobladet.
Helsingfors,
Tors-dagen den 8 Yoventber
Nto 44.
1888.
Yrsnumerationspris:
J Helsingfors å Missionsbokhaiideln,
Alexandersgatan 40
Zelt år ..... 3 mark 50 penni .....
alst är . . . . 2 mark — penni .....
Fjerdedels år. . 1 mark 25 penni .....
genom po tkontoren
3 mark
2 mark 27 penni.
1 mark 32 penni.
J landsorten
8 penni
Redaktör:
Anna Edom-tim.
adress: W· Brunnsparken N:o 6.
Linn-inser
emottagas å Missionsbokhandelm Alexandersgatan 40,
å 10 penni för petitrad; affedda att förutom i detta
blad äfwen ingå i ,,Suomen Wiikkolehti««: 15 p.;
önskas öfwersättning tillkommer 2 p.
Tidens tecken.
För Finsta Weckobladet
ccf
G- Zi-
III.
Förförelsen
,,Jag wet dina gerningar att
du haswer namn att lefwa, men
är död. War maken och stärk
det öfriga, som dö will, ty jag
har icke funnit dina gerningar
fullkomliga inför min Gud«.
Upp. s: 1, 2.
,,Och åt det wilddjuret wardt
gifwet en mun, som talade stora
ord och hädelser, och åt det wardt
gifwet att werka i twä och syr-
tio månaderC Upp. Is: 5.
J det föregående hasioa wi sett att
Jesu ord: »Många skola komma i mitt
naan och säga: Jag är det; och de
skola förföra många", nått en bokstaflig
uppfyllelse, först intill Jerusalems för-
störing, till hwilken katastrof desse för-
förare i wäsentlig mon bidrogo, och äf-
wen derefter genom seklerna, allt intill
närmarande tid. Men dessa tvår Fräl-
sares profetiska ord innebnro derjemte en
djup förebildlig betydelse, och denna är
af en oändligt stor wigt för de troende.
— Förförelse innebär lockelse och ledande
ifråii sanningens iväg till willfarelse och
lögn; och om wi kasta en blick tillbaka
på de· 18 århundraden, hwilka förgått,
sedan ,,Jesn warning uttalades till Hans
första lärjungar, så finna tvi lätt huru
nödwändig och behöflig densamma i alla
tider warit för Jesu sanne efterföljare-
Frälsarens ord hafwa besannats på mil-
joner och åter miljoner menniskor, hivilka
af falska profeter, i Jesu namn, lockats
ifrån sanningens iväg till ivillfarelse och
lögn, icke minst i denna yttersta tid, då
förförelsen, hwars utweckling alltid före-
gått och betingat affallets, under mång-
faldiga, i hög grad farliga och förmil-
lande, former, omgifwer de troende, likt
den luft, de inandas. «Ja, huru befan-
nas ej i denna tid Frälsareiis ord:
»Och om någon då säger till Eder: Si,
här är Kristus-, si, der är Han, så tron
det icke, ty falske Krister och falske pro-
feter skola uppkomma och göra tecken och
under, så att de, om möjligt more, skola
förföra äswen de utwalde«; och Herren
tillägger: ,,Men tagen J Eder till warai
Si, jag har förut sagt Eder allt detta«.
(Mark. 13: 21—23): ,.’«4
J full öfwerensstämmelse med Jesu
förutsägelser om förförelsen, tala, under
närmaste tid derefter, äswen Hans apost-
lar. J sitt afskedstal till presterue i
Efesus säger Paulus: »Ty det tvet jag,
att efter min bortgång skola stvåra ulf-
Jvar inkomma bland Eber, hwilka icke
skola spara hjorden, och ibland Eber
sjelfwa skola mätt uppstå,som
skola tala det förioändt är,
för att draga lärjungarne ef-
t e r si g. Wakeu derföre, ihågkommande,
att jag i tre års tid, natt och dag, icke
har låtit af att under tårar förmana
hwar och en«. (Apg. 20: 29 – 31).
Till Timoteus skrifioer Paulus: ,,Men
anden säger uttryckligen, att i kommande
tider skola somliga affalla ifrån tron och
hålla sig till willoandar och
djeflaläror, genom lögnens
skry ut t e r i, som äro bräumärkte i sam-
weten«, o. s. iv. (1 Tim. 4; 1,4). Och
widare: ,,Men wet detta: att i de ytter-
sta dagarne tillstuuda sivåra tider; ty
menniskorne skola wara egenkära, giriga,
skrytsamma, öfwermodiga, hädiska, oly-
diga mot förälrar, otacksamma, oheliga,
kärlekslöfa, trolösa, klandersjuka, omått-
liga, omilda; hatande det goda, förädiska,
öfwerdådiga, uppblåsta, älskande tvällust
mer än Gud, egande gudaktig-
hetens sken men försakande
dess kraft. Och dessa bör du
undfly-. (2 Tim. 3: 1—5). Till
förfamlingeit i Korint skrifioer Paultts:
,,Tt) sådaiia äro falska apostlar, bedräg-
liga arbetare, som sörfkapa sig till Kristi
apostlar«. (2 Kor. 11: 13). Petrus
skrifiver: ,,Men äfioen falska profeter
uppstodo bland folket, liksom äftven ibland
eder skola uppstå falska lärare, som
insmyga förderfliga partier, förnekande
till och med den Herre, som har köpt
dem, dragande öfiver sig sjelfiva ett snart
förderf. Och«många skola efter-
följa deras lösaktighet och
för deras skull skall sannin-
gens iväg bliftva försmädad.
Och i girighet skola de ockra
på Eder««, o. s. io. (2 Petr. 2: 1-
3). .Se äswen 1 Joh. 2: 18, 19. 4:
1—5. 2 Joh. 7, 10. Jak. (hela epi-
stelu). Jud. 4, 16, 17, 18, 19. Så-
som karakteristiskt för de flesta af dessa
apostoliska profetior märka toi, att förfö-
relsen och affallet förutses att begynna
hos sörsamlingsföreftåndarene och lära-
rene, en förutsättning som jemwäl frätn-
hålles i gamla testamentet (Hes. 33 och
34 m. fl.), Jesu egna ord (Joh. 10)
och Uppenbarelse bokeii (2 och 3). Slut-
ligen finna tvi i bibelns sista bok, un-
der en storartad bild, den mest tydliga
bestämda förutsägelse om en, ifrån Jesu
Kristi sanna församling genom förförel-
sen, utgången stor och mäktig, men sör-
ytligad, urartad, falsk och förivekligad
kristendom, som, sittande på det hedni-
ska werldswäsendets och den werldsliga
maktens scharlakansröda wilddjur, och ur
gyllene kärl utbjudande sitt horeris styg-
gelser och orenlighet, söker att, under
werldslikställigheteiis och maktställningens
af guld, ädla stenar och perlor skimrande
mantel, hwilketi förbundet med den kri-
stendoms fientliga werldsmakten förskaffat
henne, dölja sitt affall, sin förnedring och
sin inre uselhet. Upp. 17: S, 4).
Likasom tvid Frälsarens ankomst till
jorden, den judiska kyrkaii allaredan war
den ifrån Giid affallnaskökan,ivid hivars
sida den apostoliska kyrkan uppstod, så
skall äfwen, ivid Jefii Kristi återkomst,
den föraktade, förföljda, af alla, ,,för
Kristi namns skull«, hatade ringa hop,
soni utgör Kristi sanna och trogna för-
samling, uttagas ur sin stora wråugbild
— skökowäfendets namn- och sken-kri-
stendom — i förhållande till htvilken
hon skall utgöra blott en liten och obe-
tydlig qtoarlefioa af trogna lärjungar,
hwilka, wakande i tro, kärlek, hopp och
tålamod, med »omgjordade länder« och
,,brinnaude ljus-l, akta på tidsteckneu för
sin Herres efterlängtade återkomst. Luk.
12: 85, 36. O, huru måste ej hivai«je
troende, ivid en blick omkring sigidenna
tid, med förundran och innerlig tacksam-
het för sin Frälfares hulda kärleksfiilla
underwisning, sinna, att tidens tecken äf-
iven i detta afseende, förebåda den an-
nalkaude aftonen!
Det wisar sig, då tvi i dess allmän-
lighet betrakta den närtvarande tiden nr
religiös synpunkt, att tvi hafioa framför
oss bilden af en urartad, neddragen och
förmerldsligad kristendom, derifråii lif-
wets ande wikit undan och der numera
qwarstår blott yttre fornt och sken. (2
Tim. 3: 5). Falfk kristendom under
olika former —- en särskild fas af det
stora affallet —- utgör i sjelfwa werket
ett den närivarande tiden genomgående
grad. Yttre kristliga bruk och ceremo-
nier iakttagas; utwertes gudstjenstöfnin-
gar öfivas (Matt. 23: 25), skrifterna
ransakas (Joh, 5: 39); men det gudom-
liga andelif, sinn» Kristus will gifiva
(Joh. 5: 40) och hivilket i dessa former
skulle haswa sitt sanna uttryck, detta nya
lif, hwilket, såsom produkt af en ny sö-
delfe ofioanefter (Joh. s: 3—7), utgör
på samma gång kristendomens absoluta
lifswilkor, som dess innerstst wäsen, detta,
redan här nere begynnande, ewighetslif
— »Guds outsägliga nådegåfiva« i Je-
sus Kristus (Rom. 6: 23· 2 Kor. 9:15.
Efes 2: 8) —- wid egandet af detta nya
lif, som utgör sann och ioerklig genien-
skap med Jesus Kristins och ensamt katt
berättiga att i anda ocl) sanning bära
Hans namn, fäster maniallmänhet ringa
wigt. Man förgäter att enhtvar, som
lefiver i Kristus, är en helt ny skapelse,
hivarwid allt är nytt wordet, (2 Kor.
5: 17) och att man derförutau icke har
,,den ande, som är af Gud«, (1 Kiir.2:
12) och ingen rätt att bära Kristi namn-
Eii falsk andlighet, enivärdelösuamn-
och sken-kristendom, som med det as
Jesus förkunnade nya lif har ingenting
annat gemensamt, än Hans lånade namn,
utbreder i wida kretsar sitt förment krist-
liga, men falska och förföriska skimmer,
öfnier ett i grunden hedniskt iveldsioä-
sende. 1k) Hwad som gör intrycket af
denna bild så outsägligt hemskt och wid-
rigt, är framförallt den omständighet, att
denna skeukristendom, långt ifrån att te
sig såsom uppenbart affall, tivärtom gör
anspråk på att ivara den sanna kristen-
domen, och att dess förkunnare uppträda
i Kristi namn, förmenande sig, framför
andra, tvara berättigade att säga: ,,Si,
här är Kristus«.I Förförelfen af denna,
till förytligande af Jesu ewaugelii för-
kunnelse och till afgjordtförflytigaude och
föriverldsligande af dess allra wigtigaste
innehållsmoment ledande, obiblifka upp-
fattning, är så mycket större och farligare
som den alltmer öfwerhandtagande anti-
kristliga ntivecklingen och förnekelsen, åt-
minstone tillsioidare, finner sig att tole-
rera en dylik uaanmkristendom, un-
der det att den ställer sig afgjordt fiendt-
lig gentemot Jesti Kristi sanna och trogna
efterföljare; desse befinna sig härivid in-
för en farlig förförelse, att, om möj-
ligt wore föreledas att affalla till denna
skenandlighet, hwilken, för kött och blod,
sjelffallet ter sig beqwämare och mer till-
dragande, ätt lidandet, hånet, smädelsen
och förföljelfon sör Kristi namns skull,
hivilkci deu, font i anda och san-
ning ioandrar i Jesii Kristi
fotspår aldrig kan undgå.
Jemnsides med denna förförelse, utlis-
tvas en icke mindre farlig förioillelse af
den werldsliga, antikristliga ivisheten,
hwilken, under glänsande och förledande
former sf. frihet, odling, framåtskridande,
kultur, upplysning, bildning, wetenskap,
konst o. s. w.i wida kretsar sprider
gudlöshetens, sjelfiviskheteiis och ond-
skans pestsmitta; alla dessa af Gtid för-
länade och saststälda utmanings-medel och
moment i nieusklighetens tillioaro, hwilka,
förbundna med ett lif i Gud, skulle brin-
ga menskligheten faun lycka och de rikaste
wälsignelser samt bidraga till att i allt
högre grad närma henne till sitt gudom-
liga upphof, missbrukas till sjelfupphös
jelfe, menniskodyrkan och högmod, hwari-
genom ivälfiguelsen npphäfwes och förni-
tas; följden deraf är ett allt längre as-
lägsuaude ifrån Gtid i otro, oni ock till
en början, äfioeii här, under iakttagande
af yttre kristliga former; men efterhand
afläggas äfweu dessa och den ohöljda
djurnaturen begynner framträda. (Upp.
13: 11).
«Affallet skall för de flesta börja omärk-
ligt, såsoiii ett frö, i bö.jaii haftva ett
kristligt sken och likna kristendomen, så-
som ogräset hwetet, ja till och med ut-
gifiva sig för att wara den rena eller
it) Denna falska kristendom uppträder, mer
eller mindre, inom alla förefintliga kyrkosam-
fund, partier, sekter och sammanslutningar,
liksom inom dem alla kunna förekomma trog-
na medlemmar af Zesu Kristi sanna kyrka på
jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
